Matteusevangeliet 22 SFB15

1. Jesus talade än en gång till dem i liknelser:

2. "Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son.

3. Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.

4. Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!

5. Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer.

6. De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem.

7. Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad.

8. Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.

9. Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet.

10. Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.

11. När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder.

12. Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg.

13. Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder.

14. Många är kallade, men få är utvalda." Skatt till kejsaren

15. Då gick fariseerna och gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade.

16. De sände sina lärjungar till honom tillsammans med herodianerna för att säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och lär ut sanningen om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika.

17. Så säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller inte?"

18. Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför prövar ni mig, era hycklare?

19. Visa mig myntet som skatten betalas med." De räckte honom en denar,

20. och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?"

21. De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud."

22. När de hörde detta blev de förundrade, och de lämnade honom och gick sin väg. De dödas uppståndelse

23. Samma dag kom det fram några saddukeer till Jesus, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom:

24. "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.

25. Nu fanns det hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och han hade inga barn, så han efterlämnade sin hustru åt sin bror.

26. På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju.

27. Sist av alla dog kvinnan.

28. Så vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."

29. Jesus svarade dem: "Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt.

30. Vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.

31. Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt er:

32. Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes."

33. När folket hörde detta var de överväldigade av hans undervisning. Det viktigaste budet

34. Fariseerna hörde att Jesus hade gjort saddukeerna svarslösa och samlades runt honom.

35. En av dem, en laglärd, ville pröva honom och frågade:

36. "Mästare, vilket är det stör-sta budet i lagen?"

37. Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.

38. Det är det största och första budet.

39. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.

40. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna." Vad tänker ni om Messias?

41. Medan fariseerna var samlade frågade Jesus dem:

42. "Vad tänker ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids."

43. Då sade han till dem: "Hur kan då David genom Anden kalla honom Herre och säga:

44. Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter.

45. Om nu David kallar honom Herre, hur kan han då vara Davids son?"

46. Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen fråga honom något mer.