Mika 7 SKB

1. Ve mig (uttryck för intensiv förtvivlan och vemod)! För det är som när sommarens skörd har plockats, och den sista vinskörden är över. Det finns inga druvklasar att äta, inga färska fikon (tidiga, förstlingsfrukter) som jag längtar så mycket efter.

2. De trofasta är borta ur landet, det finns inga goda (redliga, ärliga) människor kvar. Alla ligger på lur efter blod (är redo att mörda), de jagar sin egen bror med nät.

3. Händerna [på dem som borde veta bättre] är skickliga (ivriga, fullt engagerade i) att göra det onda: Härskare (ledare i landet) och domare frågar efter mutor [och styr och dömer beroende på vem som betalar mest], den mäktige behöver bara tala vad han önskar (yttra sina onda begär), så konspirerar de tillsammans och förvrider sanningen. [Det hebreiska ordet för konspirerar har också betydelsen att tvinna en tråd. Här beskrivs nu hur härskaren, domaren och den mäktige, de inflytelserika i samhället sammansvärjer sig som en tretvinnad tråd för att få igenom sin vilja på bekostnad av sanningen.]

4. Den bäste är [smärtsam] som en törnbuske [som river den som kommer nära], de mest rättfärdiga (ärliga) bland dem är som en törnhäck [omöjlig att ta sig igenom]. Den dag som dina väktare väntar på – dagen för ditt straff – är på väg, då ska de drabbas av förvirring (vandra mållöst).

5. Lita inte på en vän, sätt inte ditt hopp till en rådgivare, vakta tungan inför kvinnan som vilar i din famn.

6. För sonen föraktar (förkastar) sin far, dottern reser sig upp mot sin mor sonhustrun mot sin svärmor, en mans fiender är hans egna familjemedlemmar.

7. Men jag, jag ska skåda (hålla utkik) efter Herren (Jahve), jag sätter mitt hopp till (förtröstar; väntar på) min frälsnings Gud (Elohim), min Gud (Elohim) ska höra mig.Kommande upprättelse

8. Gläd dig inte över mig, du min fiende. När jag har fallit, har jag rest mig upp igen. [Ordagrant ”när jag har fallit, har jag rest mig” – verbformen förstärker att återupprättelsen sker snabbt.] När jag sitter i mörker, är Herren (Jahve) mitt ljus.

9. Jag ska bära Herrens (Jahves) harm eftersom jag har syndat mot honom, till dess han tar sig an min sak och verkställer min dom. Han ska föra mig fram i ljuset och jag ska se hans rättfärdighet.

10. Sedan ska min fiende se det och skam ska täcka henne. Vem sa till mig. ”Var är Herren din Gud (Jahve Elohim)?” Mina ögon ska skåda på henne, nu ska hon bli nedtrampad som smutsen på gatan.

11. En dag till att bygga upp dina murar, den dagen är förordnad att vara långt borta.

12. Det ska komma en dag när de ska komma till dig från Ashur, också till Egyptens städer och från Egypten ända till floden och från hav till hav och från berg till berg.

13. Landet ska bli ödelagt för dem som bor där på grund av frukten av deras gärningar.

14. Vakta ditt folk, med din stav ditt arvs flock, som bor för sig själv, som en skogsdunge mitt på ett fruktbart fält, låt dem beta i Bashan och Gilead som i forna tider.

15. Som i de dagar då du kom ut ur Egyptens land, ska jag visa honom förunderliga ting.

16. Hednafolken ska se och komma på skam för all deras mäktighet (stolthet), de ska lägga sina händer på sina munnar, deras öron ska bli döva.

17. De ska slicka stoftet som en orm, som krälande ting på marken, ska de komma darrande från sina stängda platser, de ska komma med fruktan inför Herren (Jahve) vår Gud (Elohim) och ska bli rädda för din skull.Guds trofasta kärlek [Mika avslutar nu sin bok genom att påminna om Guds godhet, se 2 Mos 34:6-7. Den retoriska frågan ”Vem är som Gud?” (2 Mos 15:11; Ps 35:10; 71:19; 77:14; 113:5) kan anspela på profeten Mikas namn som betyder: ”Vem är som Herren?”]

18. Vem är en Gud som du [nej, det finns ingen], som förlåter (bär; tar bort) synd [Joh 1:29] och förbiser med (inte tillräknar) överträdelse (rebelliskhet) hos dem som är kvar bland hans folk (arvedel, egendom)? Han är inte vred för evigt, för han gläder sig över [att visa] nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed). [Ps 103:8-10]

19. Han ska på nytt förbarma sig (visa nåd) över oss. Han ska segra över (trampa på) våra missgärningar, ja, du ska kasta alla våra synder i havets djup.

20. Du ska visa trofasthet (fasthet, sanning, trovärdighet, pålitlighet) mot Jakob och nåd (omsorgsfull kärlek) mot Abraham – så som du med ed har lovat våra förfäder i forna dagar. [I liturgin för synagogsgudstjänsten på försoningsdagen (Jom Kippur; det bibliska namnet är Jom Hakippurim – ordagrant ”Försoningarnas dag”) ingår vers 18-20, efter att hela Jona bok har lästs.]