Nahum 2 B2000

1. Den övermäktige tågar upp emot dig. Bemanna dina skansar och spana mot vägen. Spänn om dig bältet, båda upp all din kraft.

2. Ty Herren återställer Jakobs storhet liksom Israels storhet. Våldsmän har härjat dem och ödelagt deras vingårdar.

3. Krigarnas sköldar glänser röda, hans kämpar är klädda i purpur. Det flammar som eld i vagnarnas stål när de ordnas till strid, och hästarna skälver av iver.

4. På gatorna stormar vagnarna fram, jagar i kapp över torgen. De lyser som facklor, som blixtar far de förbi.

5. Han kallar på sina hjältar — de snubblar i sin iver. De rusar bort mot muren, och stormtaket reses.

6. Portarna mot floden öppnas, och templet störtar samman.

7. Den Höga ställs fram och blottas. Hennes tjänarinnor förs bort, klagande som duvor, de slår sig för bröstet i sorg.

8. Nineve är som en damm vars vatten strömmar ut. »Stanna! Stanna!« Nej, ingen vänder tillbaka.

9. Hugg för er av silvret, hugg för er av guldet! Här finns omätliga skatter, dyrbarheter i överflöd!

10. Allt är skövlat, fördärvat, förött. Hjärtat dras samman och knäna darrar, kroppen skälver, alla ansikten vitnar.

11. Var är nu lejonkulan där de unga lejonen höll till, där lejonet gick ut och in och ungarna var trygga?

12. Lejonet rev vad hans ungar behövde, bytet ströp han åt sina honor. Han fyllde sina hålor med rov, sina kulor med rivet byte.

13. Nu vänder jag mig mot dig, säger Herren Sebaot. Din rikedom skall gå upp i rök, dina unga lejon bli svärdets föda. Allt vad du rövat skall jag utplåna, och jag skall tysta dina sändebud för alltid.