Nahum 3 SFB15

1. Ve dig, du blodstad, full av lögn, fylld av våld, du som aldrig slutar plundra!

2. Hör, piskor smäller! Hör, vagnshjul dånar! Hästar jagar fram, vagnar rullar i väg.

3. Ryttare stormar fram, svärden ljungar och spjuten blixtrar. Slagna i mängd och högar av lik, det är ingen ände på döda, man stupar över döda kroppar.

4. Allt sker för hennes stora otukt, den vackra horan, häxkonsternas mästarinna, hon som sålde folken genom sin otukt och folkstammar genom sina häxkonster.

5. Se, jag ska vända mig mot dig, säger Herren Sebaot. Jag ska lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte och låta folken se din nakenhet och kungariken din skam.

6. Jag ska kasta vidriga ting över dig, låta dig bli föraktad och göra dig till åtlöje.

7. Och det ska ske att var och en som ser dig ska fly från dig och säga: ”Nineve är ödelagt, vem har medlidande med henne?” Var kan jag finna tröstare åt dig?

8. Är du bättre än No-Amon som tronade vid Nilens strömmar? Vatten omgav henne, hon hade havet till vall och vatten till mur.

9. Nubien och Egypten var hennes oändliga styrka, Put och Libyen var hennes hjälp.

10. Också hon fördes bort i landsflykt och fångenskap, även hennes barn blev krossade i alla gathörn. Man kastade lott om hennes ärade män, och alla hennes stormän fängslades med kedjor.

11. Också du ska bli drucken och gömma dig, också du ska söka skydd mot fienden.

12. Alla dina fästen liknar fikonträd med mogen frukt. När man skakar dem faller fikonen i munnen på den som vill äta.

13. Se, ditt krigsfolk är som kvinnor. Ditt lands portar står vidöppna för dina fiender. Eld förtär dina bommar.

14. Ös upp vatten åt dig för belägringen och förstärk dina fästen. Stig ner i leran och trampa i murbruket. Gör tegelformen stark.

15. Där ska elden förtära dig och svärdet utrota dig, det ska sluka dig som gräsmaskar, även om du är talrik som gräsmaskar och förökar dig som gräshoppor.

16. Du har fler köpmän än himlens stjärnor, men som gräsmaskar plundrar de och flyger sedan bort.

17. Dina furstar är som gräshoppor, dina befälhavare som gräshoppssvärmar. De stannar inom murarna när dagen är kall, men när solen kommer fram flyr de bort, och sedan vet ingen var de är.

18. Dina herdar har somnat, du Assurs kung, dina förnäma män ligger i ro. Ditt folk är skingrat uppe på bergen, och ingen samlar ihop det.

19. Det finns ingen läkedom för din skada, ditt sår är obotligt. Alla som hör vad som hänt dig klappar i händerna över dig, för vem har inte drabbats av din ständiga ondska?