Nehemja 13 B2000

1. Denna dag läste man för folket ur Moses bok och fann att det stod skrivet där att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få upptas i Guds församling.

2. De kom ju inte israeliterna till mötes med bröd och vatten utan lejde Bileam till att förbanna dem, men vår Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse.

3. När de hade hört lagen avskilde de alla av främmande ursprung från Israel.

4. En tid förut hade prästen Eljashiv, som fått uppsikt över förråden i Guds hus och var släkt med Tobia,

5. gjort i ordning ett stort rum åt honom. Där hade man tidigare förvarat matoffren, rökelsen, kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var leviternas, sångarnas och dörrvaktarnas andelar samt gåvorna till prästerna.

6. När detta hände var jag inte i Jerusalem, ty under kung Artaxerxes trettioandra regeringsår i Babylon hade jag rest till honom. Men efter en tid bad jag kungen att få

7. resa till Jerusalem. När jag kom dit och fick se det onda som Eljashiv hade gjort genom att ställa i ordning en kammare åt Tobia på förgårdarna till Guds hus,

8. blev jag mycket upprörd och lät kasta ut Tobias alla ägodelar ur rummet.

9. Därefter gav jag befallning om att kamrarna skulle renas och lät sedan flytta tillbaka tempelkärlen jämte matoffren och rökelsen.

10. Jag fick också veta att leviterna inte hade fått vad de skulle ha. Därför hade alla gett sig av till sina gårdar, både leviterna och sångarna som fullgjorde tempeltjänsten.

11. Då gick jag till rätta med styresmännen, jag frågade: »Varför har Guds hus blivit försummat?« Och jag lät kalla tillbaka leviterna och satte dem i tjänst igen.

12. Sedan förde alla i Juda tionde av säd, vin och olja till förrådskamrarna.

13. Till att ha uppsikt över förråden satte jag prästen Shelemja, sekreteraren Sadok och Pedaja, en av leviterna, och till medhjälpare fick de Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. De betraktades nämligen som pålitliga och fick nu ansvaret för utdelningen till sina ämbetsbröder.

14. Min Gud, kom ihåg mig för detta och glöm inte de fromma gärningar som jag har gjort för min Guds hus och tjänsten där.

15. Vid samma tid såg jag i Juda några som trampade vinpressarna på sabbaten. Andra kom med spannmål som de lastade på åsnor eller med vin, druvor, fikon och andra varor och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem för att sälja sina livsmedel.

16. Några män från Tyros som bodde i Jerusalem förde in fisk och allehanda varor för att sälja till judarna på sabbaten — och det i Jerusalem.

17. Då gick jag till rätta med stormännen i Juda och sade till dem: »Hur kan ni bära er så illa åt och vanhelga sabbatsdagen?

18. Var det inte därför att våra fäder gjorde så som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och staden? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!«

19. När mörkret föll över Jerusalems portar på kvällen före sabbaten gav jag order om att dörrarna skulle stängas och inte öppnas igen förrän sabbaten var över. Jag ställde också några av mina män vid portarna för att inget gods skulle föras in på sabbaten.

20. Det hände ett par gånger att köpmän och varuförsäljare tillbringade natten utanför Jerusalem,

21. men jag varnade dem: »Varför tillbringar ni natten framför muren? Om det upprepas kommer jag att ta i med hårdhandskarna!« I fortsättningen kom de inte under sabbaten.

22. Sedan gav jag order till leviterna att rena sig och komma och hålla vakt vid portarna för att sabbatsdagen skulle hållas helig. Min Gud, kom ihåg mig också för detta och skona mig i din stora godhet.

23. Vid samma tid upptäckte jag att några judar hade gift sig med kvinnor från Ashdod, Ammon och Moab.

24. Av deras barn talade hälften ashdoditiska eller något av de andra språken och kunde inte längre tala hebreiska.

25. Jag gick till rätta med dem, förbannade dem, slog några av dem, drog dem i håret och besvor dem vid Gud: »Ni får inte ge era döttrar åt deras söner och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller er själva.

26. Var det inte på det sättet som Salomo, Israels kung, syndade? Bland de många folken fanns det ingen kung som var hans like, och han var så älskad av sin Gud att han sattes till kung över hela Israel. Men utländska kvinnor fick även honom att synda.

27. Och nu får man höra om er att ni gör er skyldiga till detta stora onda och är otrogna mot vår Gud genom att gifta er med utländska kvinnor!«

28. En son till Jojada, son till översteprästen Eljashiv, var svärson till horoniten Sanvallat; honom skickade jag bort.

29. Min Gud, glöm dem aldrig, ty de har befläckat prästämbetet, prästernas och leviternas förbund.

30. Så renade jag israeliterna från allt utländskt, och jag fastställde arbetsordningar för prästerna och leviterna, så att var och en av dem visste vad han hade att göra.

31. Jag föreskrev också vid vilka tider vedoffret och det första av grödan skulle frambäras. Min Gud, kom ihåg detta och räkna mig det till godo.