Nehemja 9 SFB15

1. På tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden.

2. De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och kom fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar.

3. De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren deras Guds lagbok under en fjärdedel av dagen. Nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren sin Gud.

4. Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren sin Gud.

5. Leviterna Jeshua och Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia, Shebanja och Petaja sade: ”Res er och prisa Herren er Gud, från evighet till evighet! Lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris.

6. Du ensam är Herren. Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem, och du håller dem alla vid liv. Himlens härskara tillber dig.

7. Du är Herren Gud som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.

8. Du fann hans hjärta trofast inför dig, och du slöt förbund med honom: att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, jebusiternas och girgasheernas land. Du lät dina ord gå i uppfyllelse, för du är rättfärdig.

9. Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.

10. Du gjorde tecken och under mot farao, mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land, för du visste hur arrogant egyptierna behandlade dem. Du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag.

11. Du delade havet framför dem, och de gick genom havet på torr mark. Men deras förföljare sänkte du i djupet, som en sten i väldiga vatten.

12. Du ledde dem med en molnpelare om dagen och en eldpelare om natten, för att lysa dem på vägen de skulle gå.

13. På Sinai berg steg du ner och talade till dem från himlen, du gav dem rättfärdiga föreskrifter och sanna lagar, goda stadgar och bud.

14. Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud, stadgar och lagar genom din tjänare Mose.

15. Du gav dem bröd från himlen när de hungrade och lät vatten komma ur klippan när de törstade. Du befallde dem att gå och ta i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat ge dem.

16. Men våra fäder blev övermodiga och hårdnackade och lyssnade inte till dina befallningar.

17. De vägrade lyssna och tänkte inte på undren du gjort bland dem. De var hårdnackade och valde i sin upproriskhet en ledare för att vända tillbaka till sitt slaveri. Men du är en Gud som förlåter, nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd. Du övergav dem inte,

18. fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade: ”Här är din gud som har fört dig upp ur Egypten.” Och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.

19. Men i din stora barmhärtighet övergav du dem ändå inte i öknen. Molnpelaren vek inte från dem om dagen utan ledde dem på vägen, och eldpelaren lyste i natten på vägen de skulle gå.

20. Din gode Ande gav du för att undervisa dem. Ditt manna nekade du inte deras mun, och vatten gav du dem när de törstade.

21. I fyrtio år försörjde du dem i öknen, och de saknade ingenting. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.

22. Du gav dem riken och folk och fördelade olika områden åt dem. De intog Sichons land, kungen av Heshbons land, och kung Og av Bashans land.

23. Deras barn gjorde du talrika som stjärnorna på himlen. Du förde dem in i det land som du lovat deras fäder att få komma till och ta i besittning.

24. Och deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade landets invånare kananeerna för dem och gav dem i deras hand, både kungarna och landets folk, och de gjorde som de ville med dem.

25. De intog befästa städer och bördig jord och tog över hus fyllda med allt gott, uthuggna brunnar, vingårdar, olivlundar och fruktträd i mängd. De åt och blev mätta och feta och njöt av din stora godhet.

26. Men de gjorde uppror och trotsade dig, de kastade din lag bakom sin rygg. De dödade dina profeter som varnade dem och ville få dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till grova hädelser.

27. Då gav du dem i deras fienders hand som förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och du hörde dem från himlen. I din stora barmhärtighet gav du dem befriare som frälste dem ur deras fienders hand.

28. Men när de kom till ro, gjorde de på nytt det som var ont inför dig. Då lämnade du dem i deras fienders hand, som fick råda över dem. Men de ropade på nytt till dig, och du hörde det från himlen, du räddade dem många gånger i din barmhärtighet.

29. Du förmanade dem för att återföra dem till din undervisning. Men de var övermodiga och lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter, trots att den människa som håller dem ska leva genom dem. De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna.

30. Du hade tålamod med dem i många år och förmanade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade inte. Då gav du dem i de främmande folkens hand.

31. Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på dem och övergav dem inte, för du är en nådig och barmhärtig Gud.

32. Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktade Gud, du som håller förbundet och nåden: Låt den inte vara liten i dina ögon, den plåga som har drabbat oss, våra kungar, våra furstar, våra präster, våra profeter, våra fäder och hela ditt folk – från de assyriska kungarnas dagar ända till i dag.

33. Du är rättfärdig i allt det som har drabbat oss, för du har visat dig trofast medan vi har varit ogudaktiga.

34. Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder höll inte din lag och lyssnade inte till dina bud och de varningar du gav dem.

35. Trots att de levde i sitt eget rike med allt det goda som du gav dem i det rymliga och bördiga land som du skänkte dem, har de ändå inte tjänat dig eller vänt om från sina onda gärningar.

36. I dag är vi slavar i det land som du gav våra fäder att äta dess frukt och dess goda, där är vi slavar.

37. Dess rika skörd går till de kungar du satt över oss för våra synders skull. De råder över våra kroppar och vår boskap som de vill, och vi är i stor nöd.”Förbundets förnyelse

38. På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.