Fjärde Moseboken 10 SFB15

1. Herren talade till Mose. Han sade:

2. ”Gör dig två silvertrumpeter, i hamrat arbete ska du göra dem. Du ska använda dem när församlingen ska sammankallas och när lägren ska bryta upp.

3. När man stöter i dem båda ska hela församlingen samlas hos dig vid ingången till uppenbarelsetältet.

4. Men när man stöter bara i den ena, ska furstarna, huvudmännen för Israels ätter, samlas hos dig.

5. När ni blåser en larmsignal, ska de läger som ligger österut bryta upp.

6. Och när ni blåser larmsignal för andra gången, ska de läger som ligger söderut bryta upp. När lägren ska bryta upp ska man blåsa larmsignal.

7. Men när församlingen ska sammankallas, ska ni inte blåsa larmsignal utan stöta i trumpeterna.

8. Det är Arons söner, prästerna, som ska blåsa i trumpeterna. Detta ska vara en evig stadga för er, släkte efter släkte.

9. När ni i ert land drar ut till strid mot någon fiende som angriper er, ska ni blåsa larmsignal i trumpeterna. Då ska ni bli ihågkomna inför Herren er Guds ansikte, och bli räddade från era fiender.

10. Och i dagar av glädje, vid era högtider och nymånader, ska ni stöta i trumpeterna vid era brännoffer och gemenskapsoffer. De ska göra att ni blir ihågkomna inför er Gud. Jag är Herren er Gud.” Uppbrott från Sinai

11. Andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen, höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel.

12. Då bröt Israels barn upp från Sinai öken och gick från plats till plats, och molnskyn stannade i öknen Paran.

13. När de nu första gången bröt upp efter Herrens befallning genom Mose,

14. var det Juda barns läger under sitt baner som först bröt upp, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Nahshon, Amminadabs son.

15. Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars stam var Netanel, Suars son.

16. Anförare för den här som utgjordes av Sebulons stam var Eliab, Helons son.

17. Sedan tabernaklet hade tagits ner, bröt Gershons och Meraris barn upp och bar tabernaklet.

18. Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elisur, Shedeurs son.

19. Anförare för den här som utgjordes av Simeons stam var Shelumiel, Surishaddajs son.

20. Anförare för den här som utgjordes av Gads stam var Eljasaf, Deguels son.

21. Sedan bröt kehatiterna upp, de bar de heliga föremålen. Och tabernaklet sattes upp innan de hann fram.

22. Därefter bröt Efraims läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elishama, Ammihuds son.

23. Anförare för den här som utgjordes av Manasse stam var Gamliel, Pedasurs son.

24. Och anförare för den här som utgjordes av Benjamins stam var Abidan, Gideonis son.

25. Därefter bröt Dans läger upp under sitt baner som en eftertrupp för alla läger, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Ahieser, Ammishaddajs son.

26. Anförare för den här som utgjordes av Ashers stam var Pagiel, Okrans son.

27. Och anförare för den här som utgjordes av Naftalis stam var Ahira, Enans son.

28. Detta var ordningen när Israels barn bröt upp, häravdelning efter häravdelning. Midjaniten Hobab

29. Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med oss, så ska vi göra gott mot dig. Herren har lovat Israel allt gott.”

30. Men han svarade honom: ”Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt.”

31. Mose sade: ”Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du ska bli vårt öga.

32. Om du följer med oss ska vi låta dig få del av det goda som Herren gör med oss.” Israel bryter upp

33. Och de bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsresor. Herrens förbundsark gick framför dem de tre dagarna för att utse en rastplats åt dem.

34. Herrens molnsky svävade över dem om dagen när de bröt upp från sin lägerplats.

35. Och så ofta arken bröt upp, sade Mose: ”Res dig, Herre! Låt dina fiender skingras, låt dem som hatar dig fly för ditt ansikte.”

36. Och när den sattes ner, sade han: ”Vänd åter, Herre, till Israels ätters många tusenden.”