Fjärde Moseboken 13 SKB

1. Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

2. ”Låt män gå ut och utforska (undersöka – hebr. tor) [med fokus på att lyfta fram alla goda egenskaper i] landet Kanaan, som jag har gett till Israels söner. En man för varje av fädernas stammar ska du sända, och alla ska vara ledare bland dem.” [Det hebreiska ordet tor har en possitiv innebörd att hitta det goda. Engelska orden ”tour” och ”tourism” (och även vårt svenka ord ”turism”) kommer från detta ord som har kvar samma innebörd att utforska ett land och besöka de bästa platserna. I hebreiskan finns ett annat ord för att spionera och hitta svagheter (ragal), dock används inte det här, Mose visste att Gud gett dem landet. Ordet för duva är också snarlikt dor, och det är intressant att det just var en duva som Noa skickade ut och förväntades komma med possitivt resultat att vattnet sjunkit undan, se 2 Mos 8:11. Ordet används 14 ggr i Fjärde Mosebok, och första gången är när Gud själv utser nästa viloplats för israeliterna, se 4 Mos 10:33.]

3. Och Mose lät dem gå från Parans öken enligt Herrens (Jahves) befallning, alla av de män som var huvuden (ledare) för Israels söner.De tolv som sänds ut

4. Och detta var deras namn: Av Rubens stam Shamoa, Zakors son.

5. Av Simons stam Shafat, Choris son.

6. Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son.

7. Av Isaskars stam Jigal, Josefs son.

8. Av Efraims stam Hosea [Josua], Nuns son. [Mose ger honom ett nytt namn, se vers 16.]

9. Av Benjamins stam Palti, Refos son.

10. Av Zevoluns stam Gadiel, Sodis son.

11. Av Josefs stam av Manasse stam Gaddi, Sosis son.

12. Av Dans stam Amiel, Gemalis son.

13. Av Ashers stam Setor, Michaels son.

14. Av Naftalis stam Nachbi, Vafsis son.

15. Av Gads stam Goel, Machis son. [Vers 4 och 16 har samma första två hebreiska ord och fungerar som en ram i upplistningen. Av dessa tolv namn nämns bara Kaleb och Joshua som gav en god rapport på fler ställen i Bibeln. Namnet Kaleb kommer från hebr. kelev, ordet för hund, som i sin tur betyder ”mot/nära hjärtat”. Troligtvis i betydelsen att Kaleb var trogen. Josua nämns vid det namn han fått av Mose, se vers 16. Ordningsföljden i uppräkningen följer den i 4 Mos 1:5-15 med den skillnaden att Zevolun är separerad från de andra sönerna av Leah i vers 10 och ”Josef stam” står för Josefs barn Efraim och Manasse i vers 11.]

16. Detta var namnen på de män som Mose skickade iväg för att utforska (undersöka) landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua. [Hosea (hebr. Hoshea) betyder ”frälsning, räddning”, och Josua (Jehoshua) betyder ”Herren är frälsning och räddning”. Detta stryker under att det inte är de själva utan Gud som skulle frälsa och rädda dem. Namnändringen på Josua från Hosea till Josua är på hebreiska endast ett tillägg av bokstaven jod i början. Det gör att inledningen på namnet Josua blir Jah, som är kortformen av Guds namn. Detta tolkar många rabbiner som att Mose insåg att Josua behövde mod och källan till mod och frimodighet är Gud. När Josua i samklang med sitt nya namn väljer att lita på Gud blir han också frimodig med Guds hjälp.]Uppdraget

17. Och Mose lät dem gå ut och utforska (undersöka) Kanaans land och sa till dem: ”Gå upp här in i söder (Negev) och gå upp i bergen,

18. och se (titta noga på) landet – hur det är; och folket som bor därinne – om de är starka eller svaga, om de är få eller många;

19. och hurudant landet är som de bor i – om det är gott eller dåligt (ont), och vilka städerna är som de bor i – om det är läger (tält) eller starka fästen (stenhus);

20. och hur landet är – om det är bördigt eller kargt, om det finns skog därinne eller inte. Och var starka (fasta, säkra, tappra) och ta med er av landets frukt.” [Vers 17b-20b formar en kiasm där den centrala frågan är om landet är gott eller ont.] Detta var vid den tiden då de första druvorna skördas. [Det var sen sommar eller tidig höst, någonstans i slutet av juli fram till tidigt i september. Israeliterna hade lämnat Egypten på våren, så denna händelse sker några månader efter det.]Landet undersöks från söder till norr

21. Så de gick upp och utforskade (undersökte) landet från öknen Tsin till Rechov vid Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så lång från Tel Dan, se Dom 18:28].

22. Och de gick upp i Negev (söder) och kom till Hebron (Chevron) och Achiman, Sheshaj och Talmaj, Anaks barn [jättar] fanns där. Och Hebron byggdes 7 år före Tsoan [troligtvis Tanis] i Egypten.

23. Och de kom till Eshkols dal [någon av dalgångarna i närheten av Hebron] och där skar de av en gren med en klase vindruvor, och den bar de på en stång mellan två [så enorm var den]. De tog även med sig granatäpplen och fikon [från den platsen].

24. De kallade platsen Eshkols dal på grund av vindruvsklasen som Israels söner skar av där. [Hebr. eshkol betyder klase och kan syfta både på druvklasar och blomklasar. Det finns många dalgångar (wadis) här. I trakten kring Hebron är t.ex. Ramet el-Amleh känd för sina druvor och ligger nära en dalgång.]

25. Och de återvände från sitt utforskande (undersökning) av landet efter 40 dagar.Rapporten

26. Och de gick och kom till Mose och till Aron och till hela Israels söners församling, till öknen Paran, till Kadesh och förde tillbaka ord till dem och till hela församlingen och visade dem landets frukt.

27. Och de [12 spejarna] berättade för honom [Mose] och sa: ”Vi kom till landet som du sände oss till och det flödar verkligen av mjölk och honung, och detta är dess frukt.

28. Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där.

29. Amalek bor i Sydlandet (Negev) och hettiterna och jevusiterna och amoréerna bor i bergen, och kanaanéerna bor vid havet och längs Jordan.”

30. Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sa: ”Vi ska gå upp nu och besätta det, för vi är väl rustade att övervinna dem.”

31. Men männen som hade gått upp med honom sa: ”Vi är inte kapabla att gå upp mot folket, för de är mycket starkare än vi.” [De tio andra spejarna, förutom Josua och Kaleb, använder samma ord som Kaleb, men vänder på dem och säger att de inte ska gå och de inte är starkare, jmf vers 30.]

32. Och de [10 männen – Shamoa, Shafat, Jigal, Palti, Gadiel, Gaddi, Amiel, Setor, Nachbi och Goel, se vers 4-15] spred ut ett ont rykte (missvisande information) om landet som de bespejat åt Israels söner och sa: ”Landet som vi har vandrat igenom för att undersöka det, är ett land som slukar (äter upp) sina invånare [syftar troligtvis på att det varit många stridigheter i området, och hur det skulle bli svårt att inta och sedan behålla landet från inkräktare], och hela folket som vi såg där är högresta män.

33. Och där såg vi nefilimer, Anaks söner från Nefilim, och i våra egna ögon var vi som gräshoppor och så var vi i deras ögon.” [1 Mos 6:4] [Ufifrån frukten som man har med sig, se vers 23, måste det var i slutet på sommaren. Enligt judisk tradition sker detta Tisha BeAv, 9:e dagen i månaden Av (infaller i juli/aug). Det är samma datum som sedan första och även andra templet förstörs. Än i dag är det en sorgedag för det judiska folket.]