Support Us

1. Och Korach – son till Jitsha, son till Kehat, son till Levi [2 Mos 6:16-22], och Datan och Aviram – Eliavs söner [från Rubens stam, se 4 Mos 26:8, 9], och On – son till Pelet, son till Ruben, tog män

2. och de gjorde revolt mot (reste sig upp mot ansiktet på) Mose, med män från Israels söner – 250 män, ledare i församlingen, utvalda män med gott rykte.

3. Och de församlade sig mot Mose och mot Aron och sa till dem: ”Ni tar på er för mycket, hela församlingen är helig, var och en av dem och Herren (Jahve) är ibland dem. Varför lyfter ni då upp er själva över Herrens (Jahves) församling?” [Deras påstående var delvis sant, se 2 Mos 19:5-6, men en revolt för att omkullkasta Guds utvalda ledarskap och prästerskap var något ont, se 4 Mos 14:8-11. Korach nämns först och var ledaren tillsammans med Datan och Aviram. Den sistnämnde On, nämns inte senare. Kanske drog han sig ur eller hade en mindre betydelsefull roll i upproret, se 4 Mos 16:5, 12.]

4. När Mose hörde det föll han ned på sitt ansikte.

5. Och han talade till Korach och till hela hans sällskap och sa: ”I morgon ska Herren (Jahve) visa vem som är hans och vem som är helig och ska låta honom komma nära sig, den som han väljer ska han låta komma nära honom.

6. Gör detta: Ta er rökelsekar, Korach och hela ditt sällskap,

7. och lägg eld i dem och lägg rökelse ovanpå dem inför Herrens (Jahves) ansikte i morgon, och det ska ske att den man som Herren (Jahve) då väljer, han ska vara helig, ni tar på er mycket, Levi söner.”

8. Och Mose sa till Korach: ”Lyssna jag ber er, Levi söner,

9. det är ingen liten sak för er att Israels Gud (Elohim) har avskilt er från Israels församling, för att föra er nära honom själv och tjänstgöra i Herrens (Jahves) tabernakel och stå inför församlingen och betjäna dem,

10. och att han har fört er nära och alla dina bröder, Levi söner, med er. Men ni söker prästerskapet också!

11. Därför, du och hela ditt sällskap som är samlade mot Herren (Jahve), liksom Aron, vad är han eftersom ni knotar (klagar) mot honom?

12. Och Mose sände efter Datan och Aviram, Eliavs söner men de sa: ”Vi vill inte komma,

13. är det en liten sak att du har fört oss upp från ett land som flyter av mjölk och honung för att döda oss i öknen och dessutom vill du göra dig själv till furste över oss?

14. Dessutom har du inte fört oss till ett land som flyter av mjölk och honung, inte gett oss arv med fält och vingårdar, vill du peta ut ögonen på dessa män? Vi kommer inte.”

15. Och Mose blev mycket vred och sa till Herren (Jahve): ”Ta ingen hänsyn till deras offer, jag har inte tagit en åsna från dem, inte heller har jag skadat någon av dem.”

16. Och Mose sa till Korach: ”Var du och hela ditt sällskap inför Herrens (Jahves) ansikte, du och de och Aron i morgon,

17. och ta var och en sitt rökelsekar och lägg rökelse på dem och för fram det inför Herrens (Jahves) ansikte, var man sitt eget rökelsekar, 250 rökelsekar, och du och Aron, var man med hans rökelsekar.”

18. Och de tog varje man sitt rökelsekar och lade eld på dem och lade rökelse ovanpå och stod i mötestältets öppning med Mose och Aron.

19. Och Korach samlade hela församling mot dem till mötestältets öppning, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för hela församlingen.

20. Och Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sa:

21. ”Skilj er själva från denna församling så att jag kan sluka dem på ett ögonblick.”

22. Och de föll ner på sina ansikten och sa: ”Gud (El), allt kötts andars Gud (Elohim), ska en man synda och över hela församlingen din vrede?”

23. Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

24. ”Tala till församlingen och säg: Stig upp från Korachs, Datans och Avirams, boplats.”

25. Och Mose steg upp och gick till Datan och Aviram och Israels äldste följde honom.

26. Och han talade till församlingen och sa: ”Avlägsna er, jag ber er, från dessa onda mäns tält, och vidrör ingenting som tillhör dem, annars sveps ni bort i alla deras synder.”

27. Så de steg upp från Korachs, Datans och Avirams, boplats på alla sidor och Datan och Aviram kom ut och stod i öppningen till sina tält med sina fruar och sina söner och sina små.

28. Och Mose sa: ”Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta).

29. Om dessa män dör en vanlig död som alla människor, och drabbas av det som drabbar alla människor, då har Herren (Jahve) inte sänt mig.

30. Men om Herren (Jahve) gör något nytt och marken öppnar sin mun och slukar dem med allt som tillhör dem, och de far ner levande i Sheol (avgrunden, underjorden – de dödas plats), då ska man förstå att dessa män har föraktat Herren (Jahve).”

31. Och det skedde när han slutade att tala alla dessa ord, att marken som var under dem delades,

32. och jorden öppnade sin mun och slukade dem och deras hushåll och alla de män som anslutit sig till Korach, med alla deras tillhörigheter.

33. så gick de och alla som hörde till dem ner levande i Sheol (avgrunden – de dödas plats), och jorden stängde sin mun över dem, och de utrotades från församlingen. [Här beskrivs hur ett slukhål uppför sig. Företeelsen är idag ganska vanlig i områden vid Döda Havet.]

34. Och hela Israel som var runtom dem flydde vid deras rop, för de sa: ”Annars slukar jorden oss.”

35. Och eld kom ut från Herren (Jahve) och slukade de 250 män som hade offrat rökelse.

36. Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

37. Tala till Elazar, prästen Arons son, att han samlar upp rökelsekaren från branden och strö ut elden därute, för de har blivit helgade,

38. dessa mäns rökelsekar som har syndat till priset av deras liv, och låt dem slås ut till plattor som ett skydd till altaret eftersom de har blivit helgade när de offrades inför Herrens (Jahves) ansikte, så att de blir ett tecken för Israels söner.”

39. Och prästen Elazar tog rökelsekaren av brons med vilka de hade offrat och slog ut dem som ett skydd för altaret,

40. för att bli ett minnesmärke för Israels söner, för att göra slut på att ingen vanlig man som inte är Arons säd kan komma nära för att bränna rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte, och inte förgås som Korach och hans sällskap, som Herren (Jahve) talade till honom genom Mose hand.

41. Men på morgonen knotade (klagade) hela Israels söners församling mot Mose och mot Aron och sa: ”Ni har dödat Herrens (Jahves) folk.”

42. Och det hände när församlingen var samlad mot Mose och mot Aron att de såg mot mötestältet, och se, molnet täckte det och Herrens (Jahves) härlighet visade sig.

43. Och Mose och Aron kom till mötestältets ansikte (framför mötestältet).

44. Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

45. ”Stig upp från denna församling så att jag kan förgöra dem på ett ögonblick.” Och de föll ner på sina ansikten.

46. Och Mose sa till Aron: ”Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret på det och lägg rökelse ovanpå, och bär det snabbt till församlingen och bringa försoning för dem, för det är en vrede som har gått från Herren (Jahve), hemsökelsen (plågan) har börjat.”

47. Och Aron tog det Mose hade talat och sprang in mitt i församlingen, och se, hemsökelsen (plågan) hade börjat bland folket, och han lade på rökelsen och bringade försoning för folket.

48. Och han stod mellan de döda och de levande och hemsökelsen (plågan) upphörde.

49. De som dog av hemsökelsen (plågan) var 14 700 utöver de som dog för Korachs skull.

50. Och Aron återvände till Mose vid mötestältets öppning och hemsökelsen (plågan) upphörde.