Support Us

1. Rubens söner och Gads söner hade väldigt mycket boskap, och när de såg Jazers land och Gileads land, såg de att platsen var ett område lämpligt för boskap.

2. Och Gads söner och Rubens söner kom och talade med Mose och prästen Elazar och ledarna för församlingen och sa:

3. ”Atarot och Dibon och Jazer och Nimra och Cheshbon och Elale och Sevam och Nevo och Beon,

4. landet som Herren (Jahve) slog inför Israels församling, är ett lämpligt land för boskap, och dina tjänare har boskap.”

5. Och de sa: ”Om vi har funnit nåd (chen, oförtjänt kärlek) inför dina ögon, låt detta land ges till dina tjänare som besittning, för oss inte över Jordan.”

6. Och Mose sa till Gads söner och Rubens söner: ”Ska era bröder dra ut i strid och ni sitta här?

7. Och varför ska ni vända bort hjärtat på Israels söner från att gå över och in i landet som Herren (Jahve) har gett dem?

8. Så gjorde era fäder när jag sände dem från Kadesh Barnea för att bespeja landet.

9. För när de gick upp i Eshkols dal och såg landet, vände de bort hjärtat på Israels söner så att de inte skulle gå in i landet som Herren (Jahve) har gett dem.

10. Och Herrens (Jahves) vrede upptändes den dagen och han svor och sa:

11. Sannerligen ska ingen av de män som kom upp från Egypten, från 20 års ålder och uppåt, se det land som jag med ed lovade till Abraham, till Isak och till Jakob, eftersom de inte helhjärtat har följt mig,

12. förutom Kaleb, Jefunnes son, keiziten och Josua, Nuns son, eftersom de helhjärtat följde Herren (Jahve).

13. Och Herrens (Jahves) vrede var upptänd mot Israel och han lät dem vandra hit och dit i öknen i 40 år, till dess att hela den generation som hade gjort ont i Herrens (Jahves) ögon, var borta.

14. Och se, ni reser er i era fäders ställe, en avkomma av syndiga män, för att föröka Herrens (Jahves) brinnande vrede mot Israel.

15. För om ni vänder bort från honom, ska han åter lämna dem i öknen, och så ska han förgöra hela detta folk.”

16. Och de kom nära honom och sa: ”Vi ska bygga stall här för vår boskap och städer för våra små,

17. men själva ska vi vara redo och rustade att dra ut framför Israels söner, till dess att vi har fört dem till deras plats, och våra små ska bo i befästa städer (som skydd) från landets invånare.

18. Vi ska inte återvända till våra hus, förrän Israels söner har intagit sin arvedel. [Substantivet arvedel (hebr. nachala) kommer från verbet inta (hebr. nachal).]

19. För vi ska inte ärva med dem på den andra sidan Jordan och längre bort, eftersom vårt arv tillfaller oss på denna sida, öster om Jordan.”

20. Och Mose sa till dem: ”Om ni ska göra på detta sätt, om ni rustar er själva och går inför Herrens (Jahves) ansikte till striden,

21. och varje rustad man bland er går över Jordan inför Herrens (Jahves) ansikte, till dess han har drivit ut sina fiender framför sig,

22. och landet underkuvas inför Herren (Jahve), och ni återvänder efteråt, då ska det vara tydligt inför Herren (Jahve) och inför Israel och detta land ska vara er besittning inför Herrens (Jahves) ansikte.

23. Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er.

24. Bygg städer för era små och fållor för era får, och gör det som er mun har talat.”

25. Och Gads söner och Rubens söner talade till Mose och sa: ”Dina tjänare ska göra som min herre har befallt.

26. Våra små, våra fruar, vår småboskap och all vår boskap ska vara där i Gileads städer,

27. men dina tjänare ska gå över, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), för att strida som min herre talat.”

28. Mose gav tydliga befallningar om dem till prästen Elazar och till Josua, Nuns son, och till huvudena för fädernas hus bland Israels söners stammar.

29. Och Mose sa till dem: ”Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning,

30. men om de inte vill gå över med er rustade till strid, då ska de ha sina besittningar i Kanaans land.”

31. Och Gads söner och Rubens söner svarade och sa: ”Som Herren (Jahve) har talat till sina tjänare så ska vi göra.

32. Vi ska gå över rustade till strid inför Herren (Jahve), in i Kanaans land och besittningen av vårt arv ska vara hos oss på denna sida Jordan.”

33. Och Mose gav till dem, till Gads söner och till Rubens söner och till halva Manasse stam, Josefs son, Sichons kungarike, amoréernas kung, och Ogs kungarike, Bashans kung, landet med dess städer och deras gränser, liksom landets städer runt omkring.

34. Och Gads söner byggde Dibon och Atarot och Aroer,

35. och Atrot Shofan och Jazer och Jogbeha,

36. och Beit Nimra och Beit Haran, befästa städer, och fållor till sina får.

37. Och Rubens söner byggde [på nytt upp städerna] Cheshbon [längs kungsvägen i Moab] och Elale och Qirjatam

38. och Nevo och Baal Meon – vilka namn har ändrats – och Sivma, och gav deras namn till städerna som de byggde.

39. Och Machirs söner, Manasses son, gick till Gilead och tog det, och fördrev amoréerna som var där.

40. Och Mose gav Gilead till Machir, Manasses son, och han bodde där.

41. Och Jair, Manasses son, gick och tog dess byar och kallade dem Chavot Jair.

42. Och Novach gick och tog Kenat och dess byar och kallade det Novach, efter sitt eget namn.