Obadja 1 SKB

1. Obadjas syn (vision). [Synen gäller Edom. Folkslaget edomiterna härstammade från Esau, son till Isak och Rebecka och äldre tvillingbror till Jakob, se vers 10 och 1 Mos 25:23-26. Hans bror Jakob är känd som Israel, och Esau kallas Edom, som betyder ”röd”. Kanske var han rödhårig? Jakob/israeliterna bosatte sig i Kanaans land med Jerusalems berg som centralort, medan Esau/edomiterna bosattes sig söder om Döda havet med berget Seir som centralt berg, se vers 21 och 5 Mos 2:5. Huvudstaden hette Sela, vilket betyder sten på hebreiska och petra på grekiska. Det är möjligt att edomiternas huvudstad låg där den nabateiska klippstaden Petra nu ligger. Det är intressant att bergen och klipporna i Petra är röda. Fiendeskapet startade redan med tvillingbröderna Jakob och Esau och har fortsatt. På väg från Egypten tillät inte edomiterna israeliterna att passera genom deras land, se 4 Mos 20:14-21. Sedan israeliterna bodde i Kanaans land har det varit många strider, se 1 Sam 14:47; 2 Sam 8:14; 1 Kung 9:26; 2 Krön 20:1-27; 2 Kung 8:16-22; 2 Kung 14:9-11; 2 Krön 28:17. Även Herodes den store var en edomit, se Luk 1:5.] Detta säger Herren Gud (Adonaj Jahve) till Edom [edomiterna]: Vi har hört budskapet från Herren (Jahve) och en budbärare (ambassadör) är utsänd till nationerna: ”Stå upp och låt oss dra upp mot henne i krig.”

2. Se, jag gör dig liten bland länderna, du är mycket föraktad.

3. Ditt hjärtas stolthet har tjusat (lurat, narrat) dig, du som bodde i klippans skrevor, (som hade) dina boningar högt uppe [som ett örnnäste högst upp på en klippavsats], som sa i ditt hjärta: ”Vem skulle kunna slå ner mig till marken?”

4. Trots att du gör (bygger) ditt bo lika högt som örnens [bildligt för stolthet], och placerar det bland stjärnorna så ska jag slå ner det därifrån, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

5. Om tjuvar kommer till dig, om rövare (kommer) på natten, hur är du avskuren (ensligt placerad, en utsatt position), skulle de inte stjäla till dess de fått nog? Om druvplockare kommer till dig skulle de inte lämna lite efterskörd [åt de fattiga]?

6. Hur är inte Esau genomsökt [landet Edom kommer att plundras], hans dolda skatter efterfrågas (uppletas)?

7. Alla sammansvärjningens män förde dig till gränsen, männen som hade fred med dig har bedragit dig och besegrat dig. De som åt ditt bröd lade ut en snara under dig i vilken det inte finns någon urskiljning. [Alla som hamnar i snaran fångas av den.]

8. Ska inte jag på den dagen förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) utrota Edoms kloka män och skilja ut Esaus berg?

9. Dina mäktiga män, Teman [staden som fått namnet från Esaus barnbarn, se 1 Mos 36:11], ska bli förfärade (bestörta, modfällda, nedslagna), för att varenda en ska huggas av från Esaus berg genom slakt.Edoms brott

10. På grund av det våld som du bedrivit mot din bror Jakob [israeliterna] ska skam täcka dig och du ska bli avhuggen för evigt.

11. På den dag då du stod vid sidan om (avskilt), dagen då främlingar bar iväg det värdefulla och utlänningar gick in i hans portar och kastade lott om Jerusalem, då var också du en av dem. [Vers 11-14 verkar beskriva babyloniernas anfall mot Jerusalem 605–586 f.Kr.]

12. Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på din bror [Israel] när katastrofen kom, på deras lidande på deras olyckas dag! Inte heller skulle du ha fröjdat dig över Juda söner den dag fördärvet drabbade dem! Du skulle inte heller ha talat i stolthet (med stolta ord) på deras olyckas dag!

13. Du skulle inte ha gått in i mitt folks portar på deras olyckas dag! Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på deras lidande på deras olyckas dag! Inte heller skulle du ha lagt dina händer på deras ägodelar på deras olyckas dag!

14. Inte heller skulle du ha stått i vägskälen för att slå ner dem som lyckats undfly! Du skulle inte heller åter ha fängslat dem som var kvar [den lilla kvarlevan som inte blev bortförd till Babylon] på deras olyckas dag!Guds straff mot Israels fiender [Edoms stolthet och fall är en bild på alla nationers stolthet och fall. Obadja breddar bilden från Israels granne i söder till ett större perspektiv. Det hebreiska ordet för Edom består av tre bokstäver: Alf, Dalet och Mem. Samma bokstäver som ordet Adam som betyder människa och mänsklighet. Edom blir som en bild på hur Gud en dag ska döma all mänsklighetens stolthet, förräderi och våld. Guds dom över Edom är i linje med Guds löfte till Abraham angående Israel, se 1 Mos 12:3. Alla stormakter och länder som har försökt förinta Israel och det judiska folket har istället själva gått förlorade. Några exempel är antika Egypten, Persien, Nazi-Tyskland, osv.]

15. För Herrens dag [då han ska döma] är nära för alla folk. [Inte bara Edom.] Som du har handlat mot andra, så ska du själv behandlas, dina [onda] gärningar ska drabba dig själv. [Joel 3:14-16]

16. Så som ni har druckit på mitt heliga berg, så ska alla hednafolk dricka oavbrutet (kontinuerligt), ja de ska dricka och bälga i sig och bli som om de aldrig hade existerat (funnits till). [Domen liknas med vin som nationerna tvingas dricka. På samma sätt som vinet gör att den som dricker tappar förmågan att tänka klart och börjar raggla, kommer Gud få dessa nationer att stappla i förvirring. Denna metafor är hämtad från Jer 25:15-29; 49:12.]Guds välsignelser över Israel [På samma sätt som de två tidigare profetböckerna, Joel och Amos, beskrivit vad som ska hända efter Herrens dag, beskrivs nu hur Gud ska resa upp Davids hus, se Joel 2:32 och Amos 9:11-15.]

17. Men på Sions berg [tempelberget i Jerusalem] ska finnas en kvarleva (en räddad skara; en befrielse) och det ska vara heligt [igen], och Jakobs hus ska återbesätta sina besittningar (komma tillbaka och bo i sina områden).

18. Jakobs hus ska vara en eld och Josefs hus en flamma [Josefs söner är Efraim och Manasse, de är Jakobs barnbarn och representerar det norra riket] och Esaus hus ska bli som stickor som man antänder och de ska slukas (av elden). Ingenting ska bli kvar av Esaus hus, för Herren (Jahve) har talat.

19. De i söder (Negev) ska besätta Esaus berg och de från filistéernas lågland ska besätta Efraims fält och Samariens fält och Benjamin ska besätta Gilead.

20. De fångna av Israels söner som är bland kanaanéerna ända till Tsarefat [intill Sidon, se 1 Kung 17:9] och de Jerusalems fångar som är i Sefarat [okänd plats] ska besitta städerna i söder (Negev).

21. Frälsare (räddare) [mäktiga stridsmän, de som blivit befriade] ska komma upp på berget Sion [tempelberget i Jerusalem] för att döma Esaus berg [Seir], och kungariket (herraväldet) ska vara Herrens (Jahves).