Filipperbrevet 4 SKB

1. Stå därför [eftersom ni har ett himmelskt medborgarskap och ett hopp om en Frälsare] fasta i Herren, älskade vänner! Ni är mina syskon (bröder och systrar i tron) och kära älskade vänner som jag av hela hjärtat längtar efter att få se, ni är min glädje och krona (segerkrans).UppmaningarVar eniga

2. Evodia [vars namn betyder ”säker resa”] uppmanar (förmanar, uppmuntrar) jag och Syntyche [vars namn betyder ”trevlig bekantskap”] uppmanar (förmanar, uppmuntrar) jag att vara eniga (vara av samma sinne; att komma överens) i Herren. [Dessa två kvinnor, tillsammans med Lydia, var troligtvis med i den grupp kvinnor som var med när Paulus först kom till Filippi, se Apg 16:13. Det grekiska ordet för att uppmana (parakaleo – att vädja för/kalla på nära intill) används två gånger i denna vers, en gång efter varje namn, vilket gör Paulus vädjan individuell. Konflikten gällde inte läror eller tron (de var båda skrivna i livets bok, se vers 3). Om de inte själva kunde lösa konflikten uppmanar Paulus nu en tredje part, troligtvis en av ledarna i församlingen, att medla. Se även Matt 18:15-18.]

3. Ja, även dig, genuine kompanjon (genuint ”samman-okade” – gr. gnesie syzyge) [min äkta, verklige och rättmätige samarbetspartner] ber jag [om en tjänst]: Hjälp (”ta tag gemensamt med” – gr. syllambano) dessa kvinnor [systrar i Herren] som har kämpat med mig (som tillsammans med mig har brottats) [som atleter] i evangeliets tjänst, och så även med Klemens (Clemens) [betyder: ”mild, nådefull”] och resten av mina medarbetare som har sina namn (vars namn är) i livets bok (i en ”bok av liv” – gr. biblio zoes) [Upp 20:12]. [Grekiskans syzygus (som avser någon som delar bördan under ett ok) kan vara ett namn på en man i församlingen, eller möjligen Epafroditus, troligt är dock att Paulus här riktar sig till en viss person som hör brevet läsas upp. Kanske Timoteus, Silas eller någon annan ledare, se Apg 15:40; 16:19. Klemens, som här nämns först av medarbetarna (”de samarbetade” – gr. synergos) var ett vanligt namn. Ibland har den som Paulus här nämner antagits vara den tredje biskopen i Rom som skrev Första Klemensbrevet till församlingen i Korint omkring 95 e.Kr.]Glädje i Guds frid

4. Gläd er alltid i Herren [fortsätt att alltid fröjda er över nåden; luta er i alla tider ständigt mot honom]. Igen vill jag (kommer jag att) säga: Gläd er! [Fil 3:1; Rom 12:12; 1 Thess 5:16] [Det grekiska ordet för att glädja sig och vara glad (chairo), glädje (chara) och glädja sig tillsammans (synchairo) delar rot med ordet för nåd (charis). Roten char har en innebörd av att vara välvilligt inställd och luta sig emot. I detta brev talar Paulus om glädjen i någon form hela 16 gånger (Fil 1:4, 18, 25; 2:2, 17, 18, 28, 29; 3:1; 4:1, 4, 10). Han inleder med den glädje som produceras i och genom förbönens omsorger och avslutar med hur Gud i glädje tar emot slutresultatet (dvs. den gåva som blivit till en frukt av Paulus lydnad och omsorg) som en ljuvlig doft och ett rätt offer. Paulus både inleder och avslutar brevet med att proklamera Herrens nåd för sina trossyskon se Fil 1:2; 4:23.]

5. Låt alla människor få veta (personligen få erfara) er osjälviskhet (omtanke, fördragsamhet, förlåtande attityd). Herren är nära. [Uttrycket har en dubbel betydelse. Herren finns nära den troende och hjälper, men är också nära och kommer snart tillbaka.]

6. Oroa (bekymra) er inte [”gå inte i bitar” – stressa inte upp er] för någonting [Matt 6:25; Luk 12:22], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelse [över Guds goda nåd].

7. Då ska Guds frid, som övergår [som alltid är mer värd, som regerar och håller sig över] allt förstånd, skydda (bevara, vakta) era hjärtan och era tankar (sinnen) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

8. Till sist, syskon (bröder och systrar i tron): allt som är sant (verkligt, äkta, ärligt), allt som är värdigt (hedervärt, ärbart, ädelt), allt som är rätt (moraliskt rätt; rättfärdigt), allt som är rent [som inte är besudlat med synd], allt som är älskvärt (”för vänskapen” – gr. prophiles) [som verkar och leder till omsorg och tillgiven kärlek], allt som är lovvärt (värt att tala väl om) [som är konstruktivt och uppbyggande; goda rapporter] – om det finns någon dygd (godhet som praktiseras) och om det finns något lovord (något som förtjänar beröm) – tänk på (fundera över) sådana saker [fokusera på allt detta så att det formar era tankar och era handlingar].

9. Och vad ni [allt detta som ni en gång] lärde er, och tog emot (tog till er), och hörde, och såg i (hos) mig – praktisera dessa saker [regelbundet], så ska fridens Gud vara med er! [Paulus beskriver de fyra stegen i omvänd kronologisk ordning och påminner om hur de alltid kan leva i gemenskap och frid med Gud. Församlingen i Filippi hade sett hur Paulus och Silas blivit frigivna från fängelset, se Apg 16:22-31. De hade hört Paulus budskap och tagit emot evangeliet. De hade också lärt sig att leva av tro och därmed fått en levande relation med Jesus.]Gud förserFörnöjsamhet

10. Men jag gladde mig mycket (storligen – gr. megalos) i Herren över att ni nu äntligen förnyade er omtanke om mig [att ni nu till slut lät omsorgen om mig blomma upp]. Visst tänkte ni på mig förut också, men då hade ni inget [lägligt] tillfälle (då saknade ni möjlighet) [att visa det]. [Epafroditus har nyligen överlämnat en gåva från församlingen i Filippi till Paulus (som satt fängslad, se vers 18). Eftersom Paulus med största sannolikhet vid det här tillfället befann sig i Rom, kan en av anledningarna till att det dröjt vara att det först nu var någon som hade vägarna förbi så långt västerut. Paulus hade innan dess också varit fängslad i Caesarea i två år, rest över Medelhavet och blivit strandsatt på Malta, se Apg 25-28.]

11. Jag säger inte detta för att [antyda] att jag saknar något (lider brist; ordagrant: inte så att jag talar på grund av brist/nöd/fattigdom). För jag har lärt mig [och har för vana] att vara nöjd (tillfreds, harmonisk) oavsett [yttre] omständigheter.

12. Jag vet (har sett/förstått) hur man lever enkelt [i förödmjukande låg standard]. Jag vet (har sett/förstått) hur det är att leva i överflöd (ordagrant: att överflöda) – genom allt, och genom alla (i allt och i alla) omständigheter har jag lärt mig (blivit invigd i) hemligheten – att vara mätt eller hungrig (att hungra), att ha överflöd (att överflöda) eller lida brist. [Vers 11–12 ramas in av kontraster som handlar om att vara nöjd oavsett omständigheter (vers 11). Paulus lånar ett verb och ett uttryck från dåtida initieringsriter av hedniska mysterier, nämligen gr. mueo som kommer från ordet för mysterium och hemlig lära/doktrin (gr. mysterion). Genom sina erfarenheter har han tränats, utbildats och blivit invigd i detta ”mysterium” att kunna befinna sig i olika omständigheter och samtidigt bottna i en förnöjsamhet, förtröstan och tacksamhet till Herren som förser.]

13. Allt förmår jag (kan jag övervinna; klarar jag av) [har jag nödvändig kraft – omedelbar och tvingande styrka – att bemöta och besegra] i honom [den Smorde] som ger mig kraft (genom honom som styrker mig – gr. endynamounti me). [Jesus både förökar styrkan och bemyndigar Paulus och ger honom auktoritet och fullmakt så att han kan klara av alla omständigheter, se vers 12. Det grekiska ordet för att förmå (ischuo) innebär att besegra och strida med omedelbar och tvingande styrka, se Jak 5:16.]Givandets välsignelser

14. Men ni gjorde rätt (något vackert) när ni var delaktiga (assisterade, delade med er) i mina svårigheter (min pressade situation).

15. Ni vet ju själva, filipper, att när evangeliet (det glada budskapet) var nytt och jag hade lämnat Makedonien, då var det ingen annan församling än er som gick in i gemenskap med mig (partnerskap) och öppnade upp ett konto så att man kunde föra bok över utgivet och mottaget.

16. För även när jag var i Thessalonike skickade ni [gåvor] till mina behov, inte bara en utan två gånger.

17. Inte så att jag söker själva gåvan, utan vad jag söker är att ni ska få en riklig frukt av gåvan ni ger.

18. Jag har fått allt och det i överflöd. Jag har mer än nog när jag nu genom Epafroditus har fått er gåva – en ljuvlig doft, ett välbehagligt offer som Gud tar emot med glädje.

19. Så ska min Gud fylla [helt och fullt uppfylla] alla era [andliga och fysiska] behov efter sin härliga rikedom [på ett överflödande och överväldigande sätt] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

20. Vår Gud och Far tillhör äran i evigheters evighet. Amen.Hälsningar

21. Hälsa alla heliga i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. De troende (bröderna och systrarna) här hos mig hälsar till er.

22. Alla de heliga [de troende i Rom, några av dem nämns vid namn i Rom 16:3-16], särskilt de som hör till kejsarens hus [syftar troligtvis på kristna soldater och tjänare som tjänstgjorde hos kejsaren], hälsar till er. [På grund av Filippis nära koppling till Rom, som koloni och finansiellt centrum, fanns det många band mellan dessa städer, se även Fil 1:13-14.]

23. Herren Jesu den Smordes (Kristi) nåd vare med er ande.