Ordspråksboken 1 SKB

1. Detta är ordspråk (liknelser, bilder, talesätt, sanningar – hebr. mashal) av Israels kung Salomo, Davids son.

2. [Nu följer fem orsaker till boken som översätts ”För att ge”. I Hebreiskan definieras det tydligt med prepositionen Lamed på fem verb i vers 1, 2a, 2b, 3a, 4a, 6a. Centralt finns resultatet och huvudpunkten i vers 3 som är rättfärdighet, rättvisa och integritet.] För att ge (lära känna) vishet och undervisning (fostran). För att förstå (begripa) visa (insiktsfulla) ord.

3. För att ge undervisning om hur man agerar med vishet (hur man får självdisciplin, och hur man handlar rätt i moraliska frågor), resultatet blir: rättfärdighet (att man följer Guds standard) och rättvisa (att man tar rättvisa beslut) och integritet (vad man säger och vad man gör överensstämmer, att man lever moraliskt rätt, vandrar rakt fram).

4. För att ge den oerfarne (naive) förstånd (vaksamhet, gott omdöme), den unge kunskap för att planera sitt liv (kunskap om bästa sättet för att kunna leva ett vist liv).

5. Men även den som redan är vis kan lyssna och ta till sig mer kunskap. En förståndig människa tar till sig goda (moraliska) råd (så han kan styra sitt liv rätt).

6. För att ge förståelse (insikt att tolka den djupare meningen) av ordspråk (hebr. mashal), de visas ord och mysterier (frågeställningar; mörka och förbryllande ord – hebr. chida).

7. Fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahve) är början (begynnelsen; det allra första steget) till kunskap – [bara] dårar föraktar vishet och tillrättavisning (fostran, undervisning). [Detta är första gången av totalt 14 som ordet fruktan (hebr. jirah) används i Ordspråksboken. Talet 14 (2 x 7) står för dubbel perfektion (påskalammet slaktas den 14:e Nisan, se 2 Mos 12:5-6; släktleden har 14 led, se Matt 1:17). Här används samma ord för ”början/begynnelsen” (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet utvidgas i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10.]Lyssna på undervisning

8. Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far, förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner – hebr. Torah).

9. För de är som en skön krans (ordagrant: ”krans nåd/favör” – hebr. livja chen) på ditt huvud [Ords 4:9], och som en kedja runt din hals [symbol på ära och framgång].Säg nej till dåligt sällskap

10. Min son (mitt barn, min vän), om syndare frestar (lockar, förleder) dig, följ inte med dem (håll inte med om vad de säger, och längta inte att vara med dem).

11. Om de säger: ”Kom med oss, vi ska överfalla oskyldiga utan orsak.

12. Låt oss sluka dem levande, som Sheol (underjorden – de dödas plats), fast de är mitt i livet får de sänkas ner i graven.

13. Vi letar upp allt av värde och vi fyller våra hus med stöldgods.

14. Bli en av oss, vi delar allt (av gemensamma tillgångar, stöldgods)”.

15. Min son (mitt barn, min vän), följ inte med dem, avhåll din fot ifrån deras stig.

16. För deras fötter skyndar (rusar) till allt vad ont är, de är kvicka att utgjuta blod.

17. För visst är det lönlöst att breda ut nätet [för att fånga] inför ögonen på en fågel.

18. Det är precis vad de gör, de sätter upp en fälla för andra, men det är deras egen undergång de förbereder.

19. Så går det (så är de välkända stigarna) för varje människa som är girig för orätt vinning, livet kommer att tas ifrån honom.Visheten talar [Att ge ett abstrakt begrepp mänskliga egenskaper är en vanlig poetisk stil i Ordspråksboken. I stället för att bara faktamässigt beskriva visheten personifieras den här som en kvinna och en mer levande grafisk bild målas upp för läsaren.]

20. Visheten går ut på gatan och ropar, på torgen (öppna platser) höjer hon sin röst.

21. I stökiga korsningar ropar hon ut, i stadsportarna talar hon:

22. ”Ni oförståndiga, hur länge ska ni älska ert meningslösa liv, och ni cyniker er negativism, och ni [högfärdiga] dårar hur länge ska ni hata kunskap?

23. Om ni vänder om [ångrar er] och lyssnar till min tillrättavisning, då ska jag [visheten personifierad] låta min ande komma över er; jag ska låta mina ord bli kända för er.

24. Ni vägrade att svara när jag [visheten personifierad] ropade, och brydde er inte om när jag räckte ut min hand.

25. Ni ignorerade mina råd och ville inte ta emot min tillrättavisning.

26. Därför ska jag [visheten personifierad] skratta åt er olycka, och håna er när förskräckelse (fruktan) kommer över er,

27. när den kommer över er likt en storm, när er undergång kommer som en virvelvind, när svårigheter (själslig vånda) drabbar er. [Bilden som målas upp här är dårarna som hatar och förlöjligar visheten. Till sist leder deras väg till fördärvet, och då är det i stället visheten som skrattar åt dem. Detta förstärker absurditeten i att trots upprepade varningar välja en dåraktig väg. Jag i den här versen syftar på den personifierade visheten, inte Gud. Han skrattar inte över olycka, han om någon kan sympatisera med mänskligt lidande. Han släcker inte ut en tynande låga, Jes 42:3, Jesus gråter över Jerusalem, se Luk 19:41, osv.]

28. Då kommer de att ropa på mig [visheten personifierad], men jag ska inte svara. Då kommer de att söka mig ihärdigt, men utan att hitta mig.

29. Därför att de hatade kunskap och valde att inte frukta (att inte i vördnad tillbe) Herren (Jahve),

30. eftersom de vägrade att följa mina råd, och avslog alla tillfällen då jag ville tillrättavisa (lära) dem,

31. därför ska de äta [den bittra] frukten av sin egen väg (beslut, handlingar) och mättas av sina onda planer.

32. För de oförståndigas avfällighet blir deras död, och framgången (välgången) hos de [självsäkra] dårarna blir deras undergång (död).

33. Men den som hör (lyssnar, lyder, håller med, uttalar och säger samma sak som) mig [visheten] kan vara lugn och trygg utan rädsla för olycka (fara).”