Ordspråksboken 13 SFB15

1. En vis son hör sin fars förmaning, en hånare lyder ingen tillsägelse.

2. Av munnens frukt får man njuta gott, men de trolösa hungrar efter våld.

3. Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den pratsamme råkar i olycka.

4. Den late är full av begär men får inget, de flitigas hunger blir rikt mättad.

5. Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den gudlöse beter sig avskyvärt och skamligt.

6. Rättfärdighet bevarar den hederlige, ondska fäller syndaren.

7. Den ene vill verka rik men har ingenting, den andre vill verka fattig men äger mycket.

8. Den rike måste ge sin rikedom som lösen för sitt liv, men den fattige hör inte av något hot.

9. De rättfärdigas ljus lyser klart, men de gudlösas lampa slocknar.

10. Övermod skapar bara gräl, vishet finns hos dem som tar emot råd.

11. Lätt fånget är lätt förgånget, men den som samlar efter hand får mycket.

12. Utdragen väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är ett livets träd.

13. Den som föraktar ordet fördärvar sig själv, den som respekterar budet blir belönad.

14. Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.

15. Gott förstånd för med sig välvilja, de trolösas väg är alltid sig lik.

16. Den kloke handlar med förstånd, dåren blottar sin dumhet.

17. En gudlös budbärare faller i olycka, ett pålitligt sändebud ger läkedom.

18. Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning, men den som tar vara på tillrättavisning blir ärad.

19. Uppfylld önskan är ljuv för själen, men dårar avskyr att överge sin ondska.

20. Den som vandrar med de visa blir vis, den som umgås med dårar går det illa.

21. Syndare förföljs av olycka, de rättfärdigas lön blir lycka.

22. Den gode lämnar arv åt barnbarnen, men syndarens egendom förvaras åt den rättfärdige.

23. De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder.

24. Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid.

25. Den rättfärdige äter och blir mätt, de gudlösa får gå med tom mage.