Ordspråksboken 14 SFB15
1. Visa kvinnor bygger upp hemmet, dårskapen river det med egna händer.
2. Den som vördar Herren lever ärligt, den som föraktar honom går krokiga vägar.
3. I dårens mun är högmodets käpp, men de visa bevaras genom sina läppar.
4. Utan dragdjur blir krubban tom, men oxars kraft ger riklig skörd.
5. Ett sant vittne ljuger inte, ett falskt vittne främjar lögn.
6. Hånaren söker vishet men finner ingen, men för den kloke kommer kunskapen lätt.
7. Håll dig borta från dåren, du finner aldrig förstånd på hans läppar.
8. Den klokes vishet gör att han förstår sin väg, men dårars oförnuft bedrar.
9. Dårarna hånar skuldoffret, men bland de ärliga finns nåd.
10. Hjärtat känner sin egen sorg, en främling kan inte dela dess glädje.
11. De gudlösas hus raseras, de ärligas boning blomstrar.
12. En väg kan verka rätt för en människa, men till slut leda till döden.
13. Även under skratt kan hjärtat värka, och glädje kan sluta i sorg.
14. Den avfällige mättas av sina egna vägar, och en god man håller sig borta från honom.
15. Den okunnige tror varje ord, den kloke ger akt på sina steg.
16. Den vise fruktar och skyr det onda, dåren är övermodig och sorglös.
17. En otålig man begår dumheter, en som gör onda planer blir hatad.
18. De okunniga ärver dårskap, de kloka blir krönta med kunskap.
19. Onda måste buga sig för goda, gudlösa vid den rättfärdiges portar.
20. Den fattige blir avskydd även av sina närmaste, men den rike har många vänner.
21. Den som föraktar sin nästa syndar, lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta.
22. De som tänker ut ont far vilse, de som tänker ut gott får nåd och sanning.
23. Av all möda kommer någon vinst, tomt prat leder till fattigdom.
24. De visas krona är deras rikedom, dårarnas dumhet är dumhet.
25. Ett sant vittne räddar liv, den som främjar lögn bedrar.
26. Den som vördar Herren har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt.
27. Vördnad för Herren är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
28. Talrik skara är kungens ära, brist på folk blir furstens fördärv.
29. Den som är tålmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap.
30. Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen.
31. Den som förtrycker den fattige smädar hans Skapare, den som förbarmar sig över de behövande ärar honom.
32. Den gudlöse kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död.
33. I den klokes hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar.
34. Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.
35. En förståndig tjänare vinner kungens välvilja, den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.