Ordspråksboken 14 SKB

1. En vis kvinna bygger ständigt upp sitt hem, men den dåraktiga river ner (slår sönder) det med sina egna händer.

2. Den som vandrar i rättfärdighet fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve), men den som går krokiga vägar (är moraliskt fördärvad; lämnar den rätta vägen) föraktar honom.

3. I en dåres mun växer högmod [lika snabbt] som en planta skjuter nya skott [de uppblåsta orden ger god näring för högmodet], men de visa beskyddas av sina [ödmjuka] ord.

4. Där det inte finns några oxar, är stallet rent, men en oxes styrka möjliggör en stor vinst (stor skörd).

5. Ett ärligt vittne ljuger inte, men ett falskt vittne andas ut lögner [ljuger lika ofta och naturligt som han andas].

6. En dåre (som hånar Gud) söker vishet men finner den inte [hans attityd hindrar honom], men kunskap kommer lätt för den som har förstånd (insikt, förståelse).

7. Håll dig på avstånd från en dåraktig (självgod) människa, du kommer inte höra något vettigt från den personen.Se inte bara på fasaden

8. Visheten hos en förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa gör att hon vet vart hon går, men dårskapen hos dårarna leder dem vilse.

9. Dårarna hånar (skrattar, gör sig löjliga över) skuldoffer (bekännelse av och upprättelse från en synd som ingen annan vet om), men hos de rättfärdiga finns Guds favör (gillande).

10. Hjärtat känner bäst sin egen bitterhet (oförsonlighet, hårdhet), och ingen främling kan heller dela dess glädje.

11. De ogudaktigas hus (permanenta boningar, familjer) ska bli ödelagda, men de rättfärdigas tält (nomaders temporära tält, boningar, familjer) ska blomstra.

12. Det finns en väg som verkar rätt för en människa, men till slut kan den leda till döden [Ords 16:25].

13. Även mitt i ett skratt kan hjärtat vara sorgset (värka), och slutet på [en sådan ytlig] glädje är sorg (tyngd).Väg varje ord

14. Den som har vänt om från den rätta vägen i sitt hjärta (den som är opålitlig, har lämnat Gud) får betala för sina val [mättas av frukten av sina egna vägar], däremot blir en god människa belönad för sina beslut.

15. Den oförståndige (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) tror på varje ord han hör, men den förståndige tittar (aktar, överväger, är medveten om) vart han går.

16. Den vise fruktar [inser konsekvenserna av ondska, misstänker fara] och undviker ondska, men [den oresonlige] dåren är våghalsig (självsäker) och handlar övermodigt.

17. Den som är hetlevrad handlar dåraktigt, en man som har onda planer är hatad.Krönt med kunskap

18. De oförståndiga (dåraktiga, hämningslösa) ärver (samlar på sig) oförstånd (dårskap), men den förståndige är krönt (ärad) med kunskap (insikt, förståelse).

19. Ondskan måste böja sig inför det goda, och de ogudaktiga människorna [står bönfallande och bedjande] vid de rättfärdigas portar (dörr, stad).

20. Den fattige är hatad även av sina egna grannar, men de rika har många [som vill vara deras] vänner.

21. Den som föraktar sin granne syndar [mot Gud, sin granne, och sig själv], men glad (lycklig, välsignad) är den som förbarmar sig över (visar nåd; är vänlig mot) de ödmjuka (betryckta, på grund av orättvisor).

22. Är det inte så att de som planerar ondska själva vandrar vilse, men de som planerar (tänker ut) godhet möter nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet). [Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

23. I allt arbete så finns det en vinst (förtjänst), men tomt prat leder bara till fattigdom (behov).

24. De visas krona (ära) är deras rikedom, medan dårskapen hos de självsäkra dårarna inte är annat än enfald (oförnuft, dårskap).

25. Ett vittne som talar sanning [i rätten] räddar liv, medan ett falskt (manipulerande) vittne talar lögner [och sätter oskyldigas liv i fara].

26. Den som fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahve) har stor trygghet (frimodighet, säkerhet), hans barn har alltid en säker tillflyktsplats.

27. Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahve) är en källa till liv, den gör att dödliga fällor kan undvikas.Rättfärdighet upphöjer ett folk

28. En kungs ära (majestät, skönhet) beror på hur många undersåtar han har, är det brist på människor [i hans tjänst] så blir det hans fall.

29. Den som är sen till vrede har stor kunskap (insikt, förståelse), men den som är hetlevrad exponerar sin dåraktighet och gör den ännu mer uppenbar.

30. Ett sunt (friskt) sinne (hjärta) ger liv och hälsa i kroppen, men avundsjuka (missunnsamhet, bitterhet) är som röta (förruttnelse) i benen.

31. Den som förtrycker den fattige, utmanar (trotsar, förolämpar) hans skapare, men den som är vänlig (visar nåd; ger favör; är god) mot den utsatte (fattige, den som lider nöd), ärar honom [Gud, som skapat alla människor].

32. Den ogudaktige trycks ned (drivs i väg) på grund av sin egen ondska, men den rättfärdige har hopp och är frimodig ända in i döden.

33. Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse), men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren].

34. Rättfärdighet (andligt och moraliskt, på alla områden och i alla relationer) upphöjer ett folk (en nation), men synd nedvärderar (förminskar, degraderar, är en skam för) ett folk (hebr. am).

35. En tjänare med förstånd får kungens favör (gillande, accepterande, uppskattning), men hans vrede kommer över den som skämmer ut honom.