Ordspråksboken 16 SKB

1. En människa ansvarar för alla planer i sitt hjärta (att bearbeta och strukturera dem), men det [visa] svar som tungan till sist ger kommer från Herren (Jahve).

2. Alla människans vägar är rena (rätta) i hennes egna ögon, men Herren (Jahve) prövar (mäter, väger, bedömer) anden (inre tankar, hjärtats motiv).

3. Överlämna (rulla över) dina verk till [anförtro allt du gör och vill göra åt] Herren (Jahve), så ska dina planer (tankar, syften, mål) ha framgång (bestå; stå fasta; bli grundligt etablerade). [Dela dina planer med Herren så går det dig väl!]

4. Herren (Jahve) har gjort allting [för att fullfölja och bidra] till sitt syfte, även de ogudaktiga [passar i rollen] för den onda dagen.

5. Varje människa som är stolt (arrogant) i sitt hjärta är avskyvärd (motbjudande, vidrig) för Herren (Jahve), du kan vara säker på att sådana inte undgår sitt straff.

6. Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet) och sanning (pålitlighet, fasthet, stabilitet) [till Gud och människor – inte genom religiösa offer], sonas (övertäcks) straffet för synd, och genom att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve) [genom att ha en sund gudsfruktan] undviker människor ondska (fara). [Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

7. När en människas vägar (sätt att leva) tilltalar (behagar) Herren (Jahve), gör han även så att hans fiender försonas (sluter fred) med honom.

8. Bättre att ha litet med rättfärdighet, än stor rikedom med tumult (förvirring, problem, oro) [som kommer på grund av det orättfärdiga sättet den införskaffats och förvaltats på].

9. Människans hjärta tänker ut (planerar) sin väg [”väver samman” och utarbetar sitt sätt att leva], men Herren (Jahve) styr (leder) hennes steg (i singular: levnadslopp, jordevandring). [Väg avser här troligen främst karaktär och moral, se Ords 16:2, 7, 17, 25.]Väg dina ord noga

10. Gudomligt inspirerade beslut finns på konungens läppar, därför måste hans mun vara trofast när han dömer.

11. En rätt [omanipulerad] balansvåg och medföljande vikter kommer från Herren (Jahve), alla vikter i viktlådan har sitt ursprung från honom.

12. En kung som är ond är något avskyvärt (motbjudande, vidrigt) [inför både människor och Gud], tronen befästs genom rättfärdighet [på alla områden och i alla relationer].

13. Rättfärdiga läppar är en glädje för kungar, och de älskar den som talar det som är rätt (sant, rättframt, uppriktigt).

14. Kungens vrede är en dödens budbärare, men en vis man lugnar (stillar) den.

15. I skenet av kungens närvaro finns liv, och hans favör (gillande) är som ett moln som ger sent regn (vårregn – hebr. malqosh). [Det sista regnet innan skörden som ger näring åt frukten, till skillnad från höstregnet (hebr. jore) som gör så att sådden gror.]Ödmjukhet och vishet

16. Hur mycket bättre är det inte att skaffa vishet än guld! Ja, hellre än silver, välj att få förstånd (insikt, förståelse).

17. De rättfärdigas huvudväg (upphöjda väg) undviker ondska, den som aktar (skyddar) sin väg, bevarar sitt liv (sin själ). [Två olika hebreiska ord för väg används här. Det första är mesila – en välbyggd huvudväg där hinder har röjts bort. Det är en upphöjd väg utan stötestenar, se Jes 40:3; 62:10. Det andra ordet för väg är det mer vanligt förekommande derech, som ofta används om livsval och personlig vandringsväg.]

18. Stolthet går före undergång, och en arrogant (högmodig) ande före fall (olycka).

19. Bättre att vara bland de fattiga och ha en ödmjuk ande, än att dela byte [från orätt vinning] med de stolta (högmodiga).

20. Den som agerar vist (följer Guds ord) får framgång, den som förtröstar på Herren (Jahve) blir välsignad (salig, lycklig, avundsvärd).

21. De som är visa i hjärtat kallas förståndiga (välbetänkta, insiktsfulla), ett gott (behagligt, ljuvligt, väldoftande) tal ökar kunskapen (mottagligheten, förmågan att ta in kunskap). [Både för den som talar och den som lyssnar.]

22. Sunt förnuft (kunskap, insikt, förståelse) är en livets källa för dem som äger det, men de oförnuftiga straffas av sin egen dårskap.

23. Hjärtat hos den vise lär tungan [vad den ska tala], och hans läppar ökar i kunskap (förmåga att lära ut, gott tal).

24. Vänliga (nåderika, milda, vackra) ord är som en [rinnande och klibbig] honungskaka [Ords 15:26; Ps 19:11] – sött (en sötma) för själen och hälsosamt (en läkedom) för kroppen [benen i kroppen]. [Honung står för något gott och hälsobringande och utgör (tillsammans med mjölk) ett kännetecken på det välsignade löfteslandet, se 5 Mos 6:3.]

25. Det finns en väg som ser ut att vara rätt (ligger rakt fram utan hinder) för en människa, men den leder till döden [Ords 14:12].

26. En arbetares aptit (matlust, hunger) verkar fördelaktigt på honom, den egna munnens hunger pressar honom [att arbeta].

27. En ogudaktig (ond) människa gräver upp ondska [skvallrar och letar efter skandaler hos andra], den är som brännande eld på hans läppar.

28. En falsk människa sår (släpper lös; ger fritt spelrum åt) osämja (splittring, oenighet), en skvallrare (ryktesspridare, baktalare) skiljer [till och med nära] vänner åt. [Ords 6:14; 10:31; 17:9; 18:8; 26:20]

29. En våldsverkare (grym man) förför (lurar) sin vän (granne, bror) och leder honom in på en ond väg.

30. Den som medvetet kisar med ögonen (sluter sina ögon) planerar ondska, och den som stänger sin mun [från att tala sanning], han låter ondska få verka fullt ut.

31. Det gråa håret är en ärekrona [det kröner en äldre person och inger respekt och vördnad], om den kommer från vandringen på de rättfärdigas väg.

32. Den som kontrollerar sitt temperament är bättre än en krigshjälte, och den som kontrollerar sin [egen] ande är bättre än den som intar en hel stad.

33. Lotten kastas i knäet, men beslutet kommer från Herren (Jahve).