Ordspråksboken 17 SFB98
1. Bättre en bit torrt bröd och ro än ett hus fullt av festmat och kiv.
2. Klok tjänare får råda över odåga till son, och dela arvet med bröderna.
3. Degeln prövar silvret och ugnen guldet, Herren prövar hjärtan.
4. En ond människa lyssnar till onda tungor, en lögnare lånar sitt öra åt fördärvligt tal.
5. Den som hånar den fattige smädar hans skapare, den som gläder sig åt andras olycka blir inte ostraffad.
6. Barnbarn är de gamlas krona, barnens stolthet är deras fäder.
7. Stora ord passar ej dåren, än mindre lögnaktigt tal en furste.
8. Mutan är som en lyckosten i givarens ögon, vart han än vänder sig har han framgång.
9. Den som skyler synd främjar kärlek, den som river upp en sak splittrar nära vänner.
10. En förebråelse tar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11. Upprorsmakaren vill blott ont, en grym budbärare skall sändas mot honom.
12. Hellre möta en björn som mist sina ungar, än en dåre i hans oförnuft.
13. Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan inte vika.
14. Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka, ge därför efter innan striden bryter ut.
15. Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för Herren.
16. Vad hjälper pengar i dårens hand, kan han köpa vishet när han saknar förstånd?
17. En väns kärlek består alltid, en broder föds för att hjälpa i nöd.
18. Utan förstånd är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa.
19. Den som älskar synd älskar strid, den som gör sin port hög söker sin undergång.
20. Den som har ett falskt hjärta finner ingen lycka, den som har en oärlig tunga faller i olycka.
21. Den som fått en odåga till son får bedrövelse, en dåres far har ingen glädje.
22. Glatt hjärta ger god läkedom, brutet mod suger märgen ur benen.
23. Den ogudaktige tar fram mutor ur sin ficka för att vränga rättens vägar.
24. Den förståndige har sin blick på visheten, dårens blick går till jordens ände.
25. En dåraktig son är sin fars grämelse och bitter sorg för den mor som fött honom.
26. Att bötfälla den oskyldige är illa nog, men att slå ädla män strider mot all rätt.
27. Den som har vett spar sina ord, en förståndig man håller huvudet kallt.
28. Också en dåre räknas som vis när han tiger, och förståndig när han tillsluter sina läppar.