Ordspråksboken 26 SFB15
1. Som snö om sommaren och regn vid skördetiden, så passar inte heller ära för en dåre.
2. Som sparven far i väg och svalan flyger bort, så far en grundlös förbannelse förbi.
3. Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårars rygg!
4. Svara inte dåren efter hans oförnuft, då blir du själv som han.
5. Svara dåren efter hans oförnuft, annars anser han sig vara vis.
6. Den som skickar bud med en dåre hugger av sig fötterna och får dricka våld.
7. Kraftlösa är den lames ben, så även ordspråk i dårars mun.
8. Som att binda fast stenen i slungan är det att ge dåren ära.
9. Som en törntagg i den drucknes hand är ordspråk i dårars mun.
10. Som en bågskytt som sårar alla är den som lejer en dåre eller vem som än går förbi.
11. Som hunden vänder om till sin spya upprepar dåren sin dårskap.
12. Ser du en man som är vis i egna ögon, då är det mer hopp om dåren än om honom.
13. Den late säger: ”Det är ett vilddjur på vägen, ett lejon på gatorna!”
14. Dörren vänder sig på sina gångjärn, den late vänder sig i sin säng.
15. Den late sticker handen i skålen men orkar inte föra den till munnen.
16. Den late tycker sig vara visare än sju som ger kloka svar.
17. Som att gripa en hund i öronen är det att komma förbi och hetsa upp sig över andras gräl.
18. Som en galning som slungar ut brandfacklor, pilar och död
19. är den som lurar sin nästa och sedan säger: ”Jag skämtade bara.”
20. När veden tar slut slocknar elden, när baktalaren är borta tystnar grälet.
21. Kol krävs för glöd och ved för eld, och en grälsjuk man underblåser strid.
22. Baktalarens ord är som läckerbitar, de tränger ner i människans inre.
23. Som silverbeläggning på ett lerkärl är kärleksglödande läppar med ondska i hjärtat.
24. En fiende förställer sitt tal, i sitt inre bär han på svek.
25. Även om han gör rösten mild, tro honom inte, för han har sjufaldig vidrighet i sitt hjärta.
26. Hat kan döljas med list, men hans ondska blir uppenbar i församlingen.
27. Den som gräver en grop faller själv däri, den som vältrar upp en sten får den över sig.
28. En falsk tunga hatar dem som den skadar, en smickrande mun vållar fördärv.