Ordspråksboken 29 SKB

1. Den som gång på gång tillrättavisas men vägrar att ta emot några råd (förblir hårdnackad), han kommer plötsligt att krossas (bli helt förgjord), och är helt utan räddning (kan inte återhämta sig).

2. När de rättfärdiga regerar (är i auktoritet, har majoritet), gläder sig folket, men när den ogudaktige (syndaren, den kriminelle) regerar då suckar (sörjer) folket.

3. Den som älskar vishet gläder sin far, men den som är med prostituerade slösar hans rikedom.

4. En kung ger stabilitet till ett land genom rättvisa, men den som övertaxerar han ödelägger det.

5. Den som smickrar sin nästa [ordagrant ”slätar ut” eller ”utjämnar”, dvs. inte tar upp saker som behöver redas ut] breder ut ett nät framför sina egna fötter. [Konsekvensen av att säga att allt är väl och smickra någon, när det i själva verket inte är sanningen gör att det blir trassel i relationer.]

6. En ond persons överträdelse för med sig en snara, men den rättfärdige sjunger och gläder sig. [Den rättfärdige har en tillförsikt och trygghet i Gud som gör att han kan glädja sig.]

7. Den rättfärdige bryr sig om (engagerar sig och tänker på) de svagas rättigheter, men en ond man har inget intresse av sådan kunskap.Var vis och lyssna inte på lögner

8. Dårar kan uppvigla (skapa upplopp i) en stad, men visa män får vreden att lägga sig.

9. Om en vis man går till rätta (argumenterar) med en dåre, då möts han av ilska och hånskratt om vartannat, och det blir aldrig en lugn stund. [Det är omöjligt att komma överens med en dåre och få ett avslut på en tvist oavsett vilket humör dåren är på.]

10. De blodtörstiga hatar den som är oskyldig (den som är ren och vill leva rätt), men de rättfärdiga skyddar hans liv.

11. En [självgod högfärdig] dåre ventilerar alla sina känslor (har ingen självkontroll), men den vise behärskar sig [stillar sina känslor].

12. Om en ledare (furste) har för vana att lyssna på (uppmärksamma, ta till sig) lögn (falskhet), då blir hans undersåtar också ohederliga (ogudaktiga, överträder lagar, begår brott, ljuger).

13. Den fattige och den som förtrycker människor har detta gemensamt: Herren (Jahve) ger deras ögon ljus. [Alla människor har fått livet som en gåva.]

14. Den kung (ledare) som behandlar de svaga rättvist [dömer rättvist oavsett status], hans tron ska bestå för alltid.

15. Bestraffning och tillrättavisning ger vishet, men ett barn lämnat till sig själv [utan uppfostran och tillsyn] drar skam över sin mor.

16. När de ogudaktiga (syndarna, kriminella) blir fler (i antal och auktoritet) då ökar också synden (överträdelserna), men de rättfärdiga ska se deras fall. [Oavsett hur djupt synden har nått så finns det hopp, de rättfärdiga ska en dag se rättfärdigheten segra!]

17. Tillrättavisa din son [undervisa och träna honom i det som är rätt], så får du lugn och ro (vila, frid). Ja, han blir en glädje för dig.Utan profetisk uppenbarelse släpper folket sina hämningar

18. Där det inte finns någon profetisk uppenbarelse (vision, klarsyn, ingen uppenbarelse om Gud och hans ord), där släpper folket sina hämningar (behärskning, självkontroll, återhållsamhet), men den som håller undervisningen [följer Guds instruktioner – hebr. Torah], han är välsignad (lycklig, avundsvärd). [Om det inte finns något högre mål och mening i en människas liv, då finns det ingen anledning att kämpa för det rätta, då lever man bara för dagen och släpper sina hämningar.]

19. En tjänare blir inte tillrättavisad med bara ord, han kanske förstår, men kommer inte att gensvara.

20. Ser du en människa som är alltför ivrig att tala (talar i tid och otid)? Det finns större hopp för en självgod dåre än för honom.

21. Om en tjänare skäms bort från ungdomen, då blir han uppstudsig med tiden. [Han blir till sist otacksam och glömmer bort varifrån han kom, han blir svag och till en sorg för kungen.]

22. En ilsken man rör upp trätor (ordstrider), den som är hetlevrad begår många synder.

23. En människas högmod tvingar denne att böja (ödmjuka) sig, medan den som har en ödmjuk ande kommer att äras.

24. Den som delar stöldgods med en tjuv hatar sitt eget liv (hälaren är sin egen fiende). Han hör eden [i rättssalen], men säger inget.

25. Människofruktan för med sig en snara [Ords 29:6], men den som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) Herren (Jahve) blir beskyddad [satt i säkerhet på en oåtkomlig höjd]. [Ständig oro och vaksamhet gentemot människor liknas vid en snara, medan en upphöjd och säker plats ger ro och frihet att se verkligheten utifrån Guds perspektiv.]

26. Många söker (kräver) att få komma inför en ledare [för att få bekräftelse, rättvisa, förmåner], men Herren (Jahve) är den som [rättvist] dömer varje människa.

27. En orättfärdig man är avskyvärd (motbjudande) för de rättfärdiga, på samma sätt är den som har en god moral (vandrar rätt) avskyvärd (motbjudande) för den ogudaktige.