Ordspråksboken 5 B2000

1. Min son, hör på min vishet och lyssna till min insikt,

2. så att du vinnlägger dig om klokhet och kunskap får prägla dina ord.

3. Den främmandes läppar är söta som honung, lenare än olja hennes tunga,

4. men till slut blir hon bitter som malört, vass som ett tveeggat svärd.

5. Hennes vandring går mot döden, ner till dödsriket för hennes steg.

6. Hon ger inte akt på livets väg, hon märker inte att hon går vilse.

7. Hör därför på mig, mina barn, och följ alltid mina ord.

8. Håll dig långt ifrån henne, närma dig inte hennes dörr.

9. Annars får du ge din kraft åt andra och dina år åt en hård husbonde,

10. främlingar drar nytta av din styrka, och du får slita i en annans hus.

11. Du stönar när slutet kommer, när din kropp tynar bort:

12. »Varför avskydde jag fostran och föraktade tillrättavisning?

13. Varför hörde jag inte på mina lärare utan slog dövörat till för deras ord?

14. Snart befann jag mig i stort elände inför den samlade menigheten.«

15. Drick vatten ur din egen brunn, friskt vatten ur din egen källa.

16. Skall dina källflöden rinna ut på gatan och strömma ut över torget?

17. Nej, de skall tillhöra dig ensam, dela dem inte med andra!

18. Må din källa vara välsignad. Gläds åt din ungdoms hustru,

19. den älskliga hinden, den vackra gasellen. Må hennes bröst alltid vara din lust, hennes kärlek alltid berusa dig.

20. Varför skulle du berusas av en annan kvinna och famna en främmande, min son?

21. Herren ser var människan går, han ger akt på alla hennes steg.

22. Den onde fångas av sina egna brott och fastnar i sina synders snara.

23. Han dör för att han försmådde fostran och berusades av sin stora dårskap.