Ordspråksboken 5 SFB15

1. Min son, lyssna till min vishet, vänd ditt öra till min klokhet,

2. så att du tar vara på gott omdöme och dina läppar bevarar kunskapen.

3. För en trolös kvinnas läppar dryper av honung, hennes mun är halare än olja,

4. men till sist blir hon bitter som malört, vass som ett tveeggat svärd.

5. Hennes fötter styr ner mot döden, till dödsriket drar hennes steg.

6. På livets väg tänker hon inte, hennes stigar leder vilse utan att hon märker det.

7. Lyssna nu på mig, barn, vik inte bort från min muns ord.

8. Låt din väg gå långt från henne, kom inte nära dörren till hennes hus.

9. Annars får du ge din kraft åt andra, dina år åt en grym herre.

10. Främlingar mättar sig av din rikedom och ditt arbetes frukt hamnar i en annans hus.

11. Till slut ska du sucka, när din kropp och ditt hull tynar bort,

12. och säga: ”Hur kunde jag hata förmaning, hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning!

13. Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst? Varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig?

14. Hur nära var det inte att jag drabbades av allt ont mitt i den samlade församlingen!”

15. Drick vatten ur din egen brunn, det som rinner ur din egen källa.

16. Ska dina källor rinna ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

17. Nej, de ska tillhöra dig, bara dig, och inga främlingar jämte dig.

18. Må din källa vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru,

19. den älskliga hinden, den sköna gasellen. Låt hennes bröst alltid tillfredsställa dig, hennes kärlek ständigt berusa dig.

20. Min son, varför låta dig berusas av en främmande kvinna och famna en som inte är din?

21. Inför Herrens ögon är människans vägar uppenbara, han betraktar alla hennes steg.

22. Den gudlöse fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sina synders snaror.

23. Han dör av brist på förmaning, i sin stora dårskap går han vilse.