Ordspråksboken 5 SFB98

1. Min son, ge akt på min vishet, vänd ditt öra till mitt förstånd,

2. så att du tar vara på goda råd och dina läppar bevarar kunskapen.

3. Av honung dryper en trolös kvinnas läppar, halare än olja är hennes mun.

4. Men till sist blir hon bitter som malört, skarp som ett tveeggat svärd.

5. Hennes fötter styr ner mot döden, till dödsriket drar hennes steg.

6. På livets väg tänker hon inte, hennes stigar leder vilse utan att hon märker det.

7. Lyssna nu på mig, ni barn, vik ej bort från min muns tal.

8. Låt din väg vara fjärran ifrån henne, kom inte nära dörren till hennes hus.

9. Ge inte din kraft åt andra, dina år åt en grym herre,

10. om inte främlingar skall mätta sig av din rikedom och ditt arbetes frukt hamna i en annans hus,

11. så att du själv till slut måste sucka, när din kropp och ditt hull tynar bort,

12. och säga: "Hur kunde jag hata förmaning, hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning!

13. Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst, varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig?

14. Hur nära var jag inte att drabbas av allt ont mitt i den församlade menigheten."

15. Drick vatten ur din egen brunn, det vatten som rinner ur din egen källa.

16. Skall dina källor strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

17. Nej, det är dig de tillhör och ingen främmande jämte dig.

18. Må din brunn vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru,

19. den älskliga hinden, den behagfulla gasellen. Må hennes barm alltid förnöja dig, hennes kärlek ständigt berusa dig.

20. Min son, varför skall du berusas av en främmande kvinna och sluta en annans hustru i din famn?

21. Inför Herrens ögon är en människas vägar uppenbara, han ger akt på alla hennes steg.

22. Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

23. Han måste dö i brist på förmaning, genom sin stora dårskap går han vilse.