Ordspråksboken 7 B2000

1. Min son, håll fast vid mina ord och bevara mina bud inom dig.

2. Håll mina bud så får du leva, bevara min lära som din ögonsten.

3. Bind dem om dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

4. Kalla visheten din syster och insikten din vän:

5. de bevarar dig för den främmande kvinnan, för henne som talar så förföriskt.

6. När jag stod vid fönstret i mitt hus och såg ut genom gallret

7. såg jag bland de oerfarna en oförståndig yngling.

8. Han kom gående vid hennes gathörn i riktning mot hennes hus

9. på kvällen då skymningen föll, då nattens mörker bröt in.

10. Då kom honom kvinnan till mötes, klädd som en hora och med sluga planer.

11. Rastlös och ostyrig är hon, kan aldrig hålla sig hemma —

12. än på gatan, än på torget, på pass i varje gathörn.

13. Hon grep tag i honom och kysste honom och sade med skamlös uppsyn:

14. »Jag var skyldig ett gemenskapsoffer och har nu infriat mitt löfte.

15. Därför gick jag ut för att möta dig, jag sökte dig och fann dig.

16. Min säng står bäddad med täcken av färgat egyptiskt linne,

17. jag har bestänkt min bädd med myrra, aloe och kanel —

18. kom, låt oss berusa oss med kärlek och njuta dess vällust ända till morgonen.

19. Min man är inte hemma, han är på resa och långt härifrån,

20. han tog med sig penningpungen, först vid fullmånen kommer han hem.«

21. Hon övertalar honom med sitt prat och förleder honom med sin lena tunga.

22. Han går genast med henne, lik en oxe som leds till slakt, lik en hjort som hoppar i snaran

23. och får levern genomborrad av en pil, lik en fågel som flyger mot fällan — han anar inte att hans liv står på spel.

24. Hör därför på mig, mina barn, och lyssna till mina ord.

25. Låt dig inte lockas med på hennes vägar, förirra dig inte in på hennes stigar,

26. ty många har fallit för hennes hand, otaliga är hennes offer.

27. Från hennes hus går vägen till dödsriket, till dödens boning för den ner.