Ordspråksboken 8 SFB98

1. Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

2. Den står uppe på höjderna, vid vägen där stigarna möts.

3. Vid portarna in till staden, vid ingångarna, höjer den sitt rop:

4. Till er, ni män, vill jag ropa, min röst skall nå ut till människors barn.

5. Lär klokhet, ni oförståndiga, ni dårar, lär förstånd.

6. Lyssna, ty om höga ting vill jag tala, från mina läppar kommer vad rätt är.

7. Ja, sanning skall min mun tala, mina läppar avskyr ogudaktighet.

8. Rättfärdiga är alla min muns ord, i dem finns inget falskt eller förvänt.

9. De är alla sanna för den förståndige och rätta för dem som har funnit kunskap.

10. Tag emot min förmaning hellre än silver och kunskap hellre än utvalt guld.

11. Ty visheten är bättre än pärlor, inga skatter kan jämföras med den.

12. Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten, jag har kunskap och goda råd.

13. Att frukta Herren är att hata det onda. Högfärd, högmod, ett ont leverne och en falsk mun, det hatar jag.

14. Hos mig finns råd och sann insikt. Jag är förstånd, och hos mig finns makt.

15. Genom mig regerar kungar och stiftar furstar rätta lagar.

16. Genom mig styr härskare och hövdingar, alla domare på jorden.

17. Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig, de finner mig.

18. Rikedom och ära finns hos mig, skatter som består och rättfärdighet.

19. Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld, det jag ger är bättre än utvalt silver.

20. Jag vandrar på rättfärdighetens väg, mitt på det rättas stigar,

21. för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig och fylla på deras förråd.

22. Herren ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden.

23. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns.

24. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten.

25. När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns, då föddes jag,

26. innan han gjort land och fält och jordens första stoft.

27. När han beredde himlen var jag där, när han välvde en sfär över djupen,

28. när han fäste skyarna i höjden och djupets källor bröt fram med kraft,

29. när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund,

30. då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, alltid jublande inför honom.

31. Jag jublade över hans värld, jag gladdes över människorna.

32. Så lyssna nu, mina barn. Saliga är de som håller sig till mina vägar.

33. Hör min förmaning och bli visa, förkasta den inte.

34. Salig är den människa som hör mig, som dag efter dag vakar vid mina dörrar och håller vakt vid mina dörrposter.

35. Ty den som finner mig finner livet och får nåd från Herren.

36. Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla de som hatar mig älskar döden.