Psaltaren 10 SFB15

1. Herre, varför stannar du på avstånd och döljer dig i nödens tider?

2. De gudlösas högmod plågar den förtryckte. Låt dem fångas i de onda planer de har smitt,

3. för den gudlöse skryter över sina själviska begär, han välsignar den girige och föraktar Herren.

4. I sitt högmod söker han inte Gud, i alla hans tankar finns ingen plats för Gud.

5. Han har ständig framgång på sina vägar, dina domar går högt över hans blick, han fnyser åt alla sina fiender.

6. Han säger i sitt hjärta: "Jag vacklar inte, mig drabbar aldrig någon olycka."

7. Hans mun är full av förbannelse, svek och förtryck, under hans tunga finns ondska och olycka.

8. Han ligger på lur vid gårdarna, han vill döda den oskyldige i smyg, hans ögon spanar efter den olycklige.

9. Han lurar dold som ett lejon i sitt snår, han lurar för att gripa den svage, han griper den svage och drar in honom i sitt nät.

10. Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor.

11. Han säger i sitt hjärta: "Gud glömmer, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."

12. Res dig, Herre! Gud, lyft din hand, glöm inte de svaga!

13. Varför får den gudlöse förakta Gud och säga i sitt hjärta att du inte ställer till svars?

14. Du ser det, du ser olycka och sorg för att ta det i din hand. Den olycklige lämnar sig åt dig, du är den faderlöses hjälpare.

15. Bryt den ondes och gudlöses arm, gör upp med hans gudlöshet tills du inte ser den mer!

16. Herren är kung i evigheters evighet, hedningar försvinner ur hans land.

17. Du hör de förtrycktas längtan, Herre, du styrker deras hjärtan, du vänder ditt öra till dem

18. för att ge den faderlöse och förtryckte rätt. Människor komna av jord ska aldrig mer sprida skräck.