Psaltaren 10 SFB98

1. Varför, Herre, står du så långt borta och gömmer dig i nödens tider?

2. Genom ogudaktigas övermod måste den nödställde lida. Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut.

3. Ty den ogudaktige skryter över sina själviska begär, den girige välsignar han och föraktar Herren.

4. I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud, i alla hans tankar finns ej plats för Gud.

5. Framgångsrika är alltid hans vägar, dina domar går högt över hans blickar, han fnyser åt alla sina ovänner.

6. Han säger i sitt hjärta: "Jag skall inte vackla, aldrig skall någon olycka drabba mig."

7. Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck, under hans tunga finns olycka och elände.

8. Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna, i hemlighet vill han döda den oskyldige, hans ögon spanar efter den olycklige.

9. Han ligger i bakhåll på hemlig plats, som ett lejon i sitt snår. Han ligger i bakhåll för att gripa den svage, han griper honom och drar in honom i sitt nät.

10. Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor.

11. Han säger i sitt hjärta: "Gud kommer inte ihåg det, han har gömt sitt ansikte, han ser det aldrig."

12. Stå upp, Herre! Lyft din hand, o Gud, glöm inte de svaga.

13. Varför föraktar den ogudaktige Gud och säger i sitt hjärta att du inte frågar efter det?

14. Du ser det, du ger akt på olycka och jämmer för att ta det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak, du är den faderlöses hjälpare.

15. Bryt den gudlöses arm och gå till rätta med de ondas ogudaktighet, så att du inte finner den mer.

16. Herren är konung alltid och för evigt, hednafolken utrotas ur hans land.

17. Du, Herre, hör de förtrycktas längtan, du ger deras hjärtan mod, du vänder ditt öra till dem

18. för att ge den faderlöse och förtryckte rätt. Människor komna av jord skall inte längre vålla skräck.