Psaltaren 102 B2000
1. En bön av en betryckt, som är modlös och utgjuter sin sorg inför Herren.
2. Herre, hör min bön, låt mitt rop nå fram till dig.
3. Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd. Lyssna till mig, skynda att svara när jag ropar.
4. Mina dagar svinner bort som rök, och mitt inre glöder som en ugn,
5. mitt livsmod är brutet, vissnat som gräs. Jag är för matt för att äta,
6. jag har magrat av min suckan, är bara skinn och ben.
7. Jag liknar en uggla i öknen, är som en uv bland ruiner.
8. Jag måste vaka, är som en ensam fågel på taket.
9. Mina fiender hånar mig dagen lång, de gör narr av mig, brukar mitt namn i förbannelser.
10. Jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar
11. för din häftiga vredes skull, du som tog mig och kastade bort mig.
12. Min levnad är som aftonskuggan, jag vissnar som gräset.
13. Men du, Herre, härskar för evigt, och släkte efter släkte åkallar dig.
14. Du skall gripa in och förbarma dig över Sion, det är tid att visa det nåd. Ja, stunden är inne,
15. ty dina tjänare älskar Sions stenar, lider av att se det ligga i grus.
16. Folken skall frukta Herrens namn och jordens alla kungar hans härlighet,
17. när Herren har byggt upp Sion och visat sig i sin härlighet.
18. Han har hört de utblottades bön, deras bön har han inte föraktat.
19. Detta skall skrivas ner för kommande tider, och nya släkten skall prisa Herren,
20. när han ser ner från sin heliga höjd, när Herren från himlen blickar mot jorden,
21. lyssnar till fångarnas jämmer och friger dem som är dömda att dö.
22. Herrens namn blir ärat i Sion, man sjunger hans lov i Jerusalem,
23. när folk och riken samlas för att tjäna Herren.
24. Han bröt i förtid min kraft, han förkortade mina dagar.
25. Jag säger: Min Gud, ryck inte bort mig i livets mitt, du vars år varar från släkte till släkte.
26. En gång lade du jordens grund, och himlen är ett verk av din hand.
27. De skall förgås, men du består, de är plagg som slits ut, du byter ut dem som kläder och de är borta.
28. Men du är densamme, dina år har inget slut.
29. Dina tjänares barn skall bo här och deras barn leva trygga hos dig.