Psaltaren 104 SFB15

1. Lova Herren, min själ! Herre, min Gud, du är väldig och stor, klädd i majestät och härlighet.

2. Du sveper dig i ljus som en mantel, du spänner ut himlen som ett tält,

3. du timrar på vattnen dina salar. Du gör molnen till din vagn och far fram på vindens vingar.

4. Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

5. Du grundade jorden på dess fästen, den vacklar ej till evig tid.

6. Du täckte den med djupet som en dräkt, högt över bergen stod vattnen.

7. Vid din tillrättavisning flydde de, för din dundrande röst skyndade de bort.

8. Berg höjde sig, dalar sänkte sig på den plats du bestämt för dem.

9. Du satte en gräns som vattnen inte får gå över, aldrig mer ska de täcka jorden.

10. Du låter källor flyta fram i dalarna, de forsar fram mellan bergen.

11. De vattnar markens alla djur, vildåsnor släcker sin törst.

12. Vid dem har himlens fåglar sina bon, bland grenarna hörs deras sång.

13. Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av det du skapar.

14. Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så låter du bröd komma från jorden,

15. och vin som ger glädje åt människans hjärta. Med olja ger du glans åt hennes ansikte, och brödet styrker hennes hjärta.

16. Herrens träd blir mättade, Libanons cedrar som han har planterat.

17. Fåglarna bygger där sina bon, storken har sitt hem i cypresserna.

18. Stenbockarna har fått de höga bergen, klyftorna är klippgrävlingars tillflykt.

19. Månen har du gjort för att visa tider, solen vet när den ska gå ner.

20. Du sänder mörker och det blir natt, då kommer skogens alla djur i rörelse.

21. Unga lejon ryter efter rov och begär sin föda av Gud.

22. Solen går upp, då drar de sig undan och lägger sig ner i sina hålor.

23. Då går människan ut till sin gärning och arbetar tills kvällen kommer.

24. Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat.

25. Där är havet, det stora och vida, med ett oräkneligt vimmel av djur, både stora och små.

26. Där går skeppen fram, och Leviatan som du skapat för att leka där.

27. Alla hoppas de på dig, att du ska ge dem mat i rätt tid.

28. Du ger dem och de samlar in, du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor.

29. Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta, du tar ifrån dem deras ande, de dör och blir åter till stoft.

30. Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte.

31. Må Herrens härlighet bestå för evigt! Må Herren glädja sig över sina verk.

32. Han ser på jorden och den bävar, han rör vid bergen och de ryker.

33. Jag vill sjunga till Herren så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.

34. Må min bön behaga honom, jag vill glädja mig i Herren.

35. Må syndare försvinna från jorden och inga gudlösa mer finnas till. Lova Herren, min själ! Halleluja!