Psaltaren 106 B2000

1. Halleluja! Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.

2. Vem kan beskriva Herrens storverk, vem kan prisa allt han har gjort?

3. Lyckliga de som ger akt på det rätta och alltid handlar rättfärdigt.

4. Tänk på mig, Herre, när du visar nåd mot ditt folk, ta dig an mig när du räddar dem.

5. Låt mig känna dina utvaldas lycka och dela ditt folks glädje, vara stolt att höra till dina egna.

6. Vi har syndat som våra fäder, vi har handlat orätt och brottsligt.

7. Våra fäder i Egypten förstod inte dina under, de tänkte inte på allt gott du gjort utan trotsade den Högste vid Sävhavet.

8. Han räddade dem, sitt namn till ära, för att uppenbara sin makt.

9. Han röt åt Sävhavet, och det blev torr mark, han förde dem genom djupen som genom en öken.

10. Han räddade dem från deras motståndare, befriade dem från deras fiender.

11. Vattnet dränkte deras förföljare, inte en enda blev kvar.

12. Då trodde de på hans ord och sjöng hans lov.

13. Men de glömde snart vad han gjort och litade inte på hans plan.

14. De greps av lystnad i öknen och satte Gud på prov i ödemarken.

15. Han gav dem vad de begärde, han sände dem föda som stillade hungern.

16. De fylldes av avund mot Mose i lägret och mot Aron som var helgad åt Herren.

17. Jorden öppnade sig och slukade Datan, slöt sig över Avirams män.

18. Eld slog upp mot deras anhang, lågorna förbrände de skyldiga.

19. De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en gjuten bild.

20. De bytte bort den som var deras ära mot bilden av en gräsätande tjur.

21. De glömde Gud, sin räddare, som hade gjort stora ting i Egypten,

22. underbara verk i Hams land, märkliga dåd vid Sävhavet.

23. Han tänkte förinta dem, men Mose, hans utvalde, ställde sig i vägen för att hindra hans vrede att förgöra dem.

24. De försmådde det ljuvliga landet och litade inte på hans ord.

25. De knotade i sina tält och ville inte lyssna på Herren.

26. Då lyfte han handen och svor att han skulle låta dem falla i öknen,

27. skingra deras efterkommande bland folken, sprida ut dem över alla länder.

28. De slöt sig till Baal-Pegor och åt av offren till gudar utan liv.

29. De väckte Herrens vrede med sina gärningar, och en hemsökelse bröt ut.

30. Pinechas trädde fram och skipade rätt, och hemsökelsen upphörde.

31. Därför har han räknats som rättfärdig i alla tider, från släkte till släkte.

32. De väckte Guds harm vid Merivas vatten, och Mose fick lida för deras skull,

33. ty de gjorde honom så förbittrad att han talade tanklösa ord.

34. De utplånade inte folken, som Herren hade befallt dem.

35. De beblandade sig med främmande folk och lärde sig deras seder.

36. De tjänade deras avgudar och lät sig snärjas av dem.

37. Sina söner och döttrar offrade de åt demonerna.

38. De utgöt oskyldigt blod — blodet av sina söner och döttrar, som de offrade åt Kanaans avgudar — och landet blev vanhelgat av blodet.

39. De blev orena genom sina gärningar och var otrogna i allt de gjorde.

40. Då blev Herren vred på sitt folk och kände avsky mot sin egendom.

41. Han utlämnade dem åt andra folk, deras fiender härskade över dem.

42. Motståndarna förtryckte dem, och de fick böja sig för deras makt.

43. Gång på gång räddade han dem, men de trotsade hans planer och gick under genom sin synd.

44. Han såg till dem i deras nöd, när han hörde dem ropa.

45. Han tänkte på sitt förbund med dem och ändrade sig i sin stora godhet.

46. Han lät dem möta barmhärtighet hos alla som fört dem i fångenskap.

47. Rädda oss, Herre, vår Gud, hämta hem oss från folken, så att vi får prisa ditt heliga namn och tacka och lova dig. *

48. Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet. Hela folket skall säga: Amen. Halleluja!