Psaltaren 107 B2000

1. Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.

2. Så skall de befriade säga, de som Herren befriat ur nöden

3. och som han har hämtat hem från alla länder, från öster och väster, norr och söder.

4. Några gick vilse i öde öknar, de fann ingen väg till bebodda städer.

5. De var hungriga och törstiga, och deras krafter sinade.

6. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

7. Han lät dem finna den rätta vägen till en stad där människor bodde.

8. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor.

9. Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.

10. Andra satt i djupaste mörker, fångna i fjättrar av järn.

11. De hade trotsat Guds befallningar och förkastat den Högstes råd.

12. De var modlösa av vedermödor, de stapplade utan att få hjälp.

13. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål.

14. Han förde dem ut ur det djupa mörkret och bröt sönder deras bojor.

15. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor.

16. Han krossar kopparportarna, järnbommarna slår han sönder.

17. Andra var sjuka för sina synders skull och fick lida för sina brott.

18. De ville inte se åt någon föda och närmade sig dödens portar.

19. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål.

20. Han gav en befallning och botade dem och räddade dem från graven.

21. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor,

22. de skall frambära tackoffer och berätta om hans verk med jubel.

23. Andra for på skepp över havet och drev handel på de stora vattnen.

24. De såg Herrens verk, hans under i havets djup.

25. Han befallde, och en storm blåste upp, som fick vågorna att gå höga.

26. De kastades mot himlen och mot djupen, modet svek dem i faran.

27. De vinglade och raglade som druckna, deras färdighet var till ingen nytta.

28. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

29. Han stillade stormen, och vågorna tystnade.

30. De gladdes när det blev lugnt, han lät dem nå hamnen de ville till.

31. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor,

32. de skall lovsjunga honom i tempelskaran och prisa honom i de äldstes krets.

33. Han förvandlar floder till öken och vattenkällor till torr mark,

34. fruktbart land till saltjord för invånarnas ondskas skull.

35. Han förvandlar öknen till sjö och det torra landet till vattenkällor.

36. Han låter de hungrande slå sig ner där och bygga sig en stad att bo i.

37. De sår sina åkrar och planterar vingårdar, och de får riklig skörd.

38. Han välsignar dem, och de förökar sig, och deras boskap blir talrik.

39. Om de blir få och tyngs ner av förtryck, av olycka och bekymmer,

40. öser han förakt över furstarna och leder dem vilse i väglös ödemark.

41. Men de fattiga lyfter han ur deras betryck och gör familjerna stora som hjordar.

42. De rättrådiga ser det och gläder sig, all ondska tvingas till tystnad.

43. Den som är vis skall ge akt på detta och besinna Herrens godhet.