Psaltaren 109 SFB15

1. För körledaren. En psalm av David. Min lovsångs Gud, var inte tyst,

2. för de öppnar sin gudlösa mun, sin falska mun mot mig. De talar mot mig med lögnaktig tunga.

3. Med hatiska ord omringar de mig, de strider mot mig utan orsak.

4. Som svar på min kärlek anklagar de mig, men jag ber.

5. De lönar gott med ont och min kärlek med hat.

6. Sätt en gudlös över honom, låt en åklagare stå på hans högra sida.

7. När han ställs inför rätta, låt honom dömas skyldig och hans bön bli till synd.

8. Låt hans dagar bli få och en annan ta över hans ämbete.

9. Låt hans barn bli faderlösa och hans hustru änka.

10. Låt hans barn irra runt och tigga och söka sitt bröd långt från sina ödelagda hem.

11. Låt ockraren få grepp om allt han äger och främlingar plundra hans egendom.

12. Låt ingen visa barmhärtighet mot honom och ingen förbarma sig över hans faderlösa.

13. Låt hans ättlingar bli utrotade och hans namn utplånat i nästa släktled.

14. Låt hans fäders skuld bli ihågkommen inför Herren och hans mors synd inte utplånas,

15. låt dem alltid finnas inför Herren och låt minnet av dem utrotas från jorden.

16. Han hade ju ingen tanke på att vara barmhärtig, utan jagade den som var svag, fattig och bedrövad i hjärtat för att döda honom.

17. Han älskade förbannelse och den drabbade honom, han ville inte ha välsignelse och den flydde från honom.

18. Han bar förbannelse som sin dräkt, och den trängde in som vatten i hans inre och som olja i hans ben.

19. Låt den bli som hans mantel att svepa sig i, som ett bälte att ständigt spänna om sig.

20. Detta är mina anklagares lön från Herren, till dem som talar ont mot min själ.

21. Men du, Herre min Herre, hjälp mig för ditt namns skull! Din nåd är god, rädda mig,

22. för jag är svag och fattig, mitt hjärta är genomborrat i mitt inre.

23. Jag försvinner som skuggan om kvällen, jag skakas bort som en gräshoppa.

24. Mina knän vacklar av fasta, min kropp tappar sitt hull.

25. Jag har blivit till åtlöje för dem, de ser mig och skakar på huvudet.

26. Hjälp mig, Herre min Gud! Fräls mig efter din nåd,

27. så att de förstår att det är din hand, att du, Herre, har gjort det.

28. De förbannar, men du välsignar. De reser sig men måste skämmas, och din tjänare gläds.

29. Låt mina anklagare bli klädda i vanära och svepta i sin skam som i en mantel.

30. Jag vill tacka Herren om och om igen med min mun och prisa honom bland de många,

31. för han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som dömer hans själ.