Psaltaren 113 SKB

1. Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)! Prisa (hebr. halal) Herren (Jahve), ni hans tjänare, prisa Herrens (Jahves) namn.

2. Låt Herrens (Jahves) namn bli välsignat (prisat, låt oss böja oss inför honom), nu och för evigt!

3. Från solens uppgång (i öster – hebr. mizrach) till dess nedgång (”mot dess ingång”, dvs. i väster) [över hela jorden] ska Herrens (Jahves) namn prisas.

4. Herren (Jahve) är högt över alla hednafolk, hans härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) sträcker sig högt över himlen.

5. Vem kan jämföras med Herren (Jahve) vår Gud (Elohim)? [Fram till och med vers 5a har Herrens personliga namn Jahve nämnts sex gånger. Nu i psalmens centrala vers kommer crescendot där Gud omnämns den sjunde gången som ”vår Gud” (hebr. Elohai). Talet sju står för fullkomlighet. Vers 6-9 beskriver nu vad Gud gör, men använder pronomet ”han”.] Han som tronar så högt.

6. Han som böjer sig ner, för att se på himlen och jorden.

7. Han reser (lyfter) den fattige (ringe) ur stoftet, han reser (lyfter) den hjälplöse från dyngan (sophögen, platsen där avfall dumpades).

8. för att sätta honom bredvid furstar, tillsammans med sitt folks furstar. [1 Sam 2:8; Luk 1:52]

9. Han låter den barnlösa bo i hemmet, som lycklig mor till barn. [Barnlöshet en stor skam, se 1 Sam 1:2-20.] Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!