Psaltaren 116 SV1917

1. Den frälstes lovoffer.  Jag har HERREN kär, ty han hör  min röst och mina böner.

2.  Ja, han har böjt sitt öra till mig;  i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

3.  Dödens band omvärvde mig,  och dödsrikets ångest grep mig;  jag kom i nöd och bedrövelse.

4.  Men jag åkallade HERRENS namn:  »Ack HERRE, rädda min själ.»

5.  HERREN är nådig och rättfärdig,  vår Gud är barmhärtig.

6.  HERREN bevarar de enfaldiga;  jag var i elände, och han frälste mig.

7.  Vänd nu åter till din ro, min själ,  ty HERREN har gjort väl mot dig.

8.  Ja, du har räddat min själ från döden,  mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;

9.  jag skall få vandra inför HERREN  i de levandes land.

10.  Jag tror, ty därför talar jag,  jag som var storligen plågad,

11.  jag som måste säga i min ångest:  »Alla människor äro lögnaktiga.»

12.  Huru skall jag vedergälla HERREN  alla hans välgärningar mot mig?

13.  Jag vill taga frälsningens bägare  och åkalla HERRENS namn.

14.  Jag vill infria åt HERREN mina löften,  ja, i hela hans folks åsyn.

15.  Dyrt aktad i HERRENS ögon  är hans frommas död.

16.  Ack HERRE, jag är ju din tjänare,  jag är din tjänare, din tjänarinnas son;  du har lossat mina band.

17.  Dig vill jag offra lovets offer,  och HERRENS namn vill jag åkalla.

18.  Jag vill infria åt HERREN mina löften,  ja, i hela hans folks åsyn,

19.  i gårdarna till HERRENS hus,  mitt i dig, Jerusalem.  Halleluja!