Psaltaren 12 SV1917
1. Bön mot den överhandtagande ondskan. För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.
2. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.
3. De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.
4. HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,
5. dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»
6. »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»
7. HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.
8. Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. [ (Psalms 12:9) Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn. ]