Psaltaren 120 SKB

1. En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] ______ I min ångest ropade jag (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jahve) och han svarade mig.

2. Herre (Jahve) rädda (ryck bort) min själ (mitt jag, mitt liv) från ljugande (lögnaktiga) läppar, från en bedräglig (falsk, vilseledande) tunga.

3. [Nu riktas orden från Herren till en motståndare och hans lögnaktiga ord:] Vad ska jag ge dig och vad mer kan jag göra för dig, du bedrägliga tunga?

4. Mäktiga mäns skarpa pilar med brinnande kol från ginstbuskar. [Rötterna var hårda och fungerade bra som träkol.]

5. Ve mig eftersom jag vistas i Meshech [långt i norr], jag bor bland Kedars tält [i den arabiska öknen sydost om Israel]. [Meshech är namnet på ättlingar till Noa som bodde norrut, antingen i norra Israel eller i trakten av Armenien. Deras namn nämns ofta tillsammans med Tubal och Magog, se 1 Mos 10:2 Ordet betyder att dra upp som en fisk ur vattnet eller en rot ur jorden, eller rita ut ett spår, dra upp en linje. Men det kan också betyda en sådd eller en besittning. Kedar var Ismaels son, se 1 Mos 25:14. Ordet betyder ”mörk”. Genom att ange områden i norr och öster visar psalmisten hur han är som en nomad, borta från landet.]

6. Min själ har alltför länge bott bland den som hatar fred (shalom). [Singular ”den” förstärker.]

7. Jag, fred (shalom) [Jag vill fred, välgång, helhet; jag är fridsam], men när jag talar, är dessa för krig. [Ordagrant står det ”Jag, fred”. Ordet shalom betyder frid, fred och fullhet på alla områden. Guds frid är djupt förknippat med Gud själv.]