Psaltaren 120 SV1917

1. Bönerop mot fienders falskhet. En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig.

2.  HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.

3.  Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga?

4.  Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol.

5.  Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor!

6.  Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden.

7.  Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.