Logo
🔍

Psaltaren 125 SKB

«

1. En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] ______ De som förtröstar på (litar, sätter sitt hopp till) Herren (Jahve) är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem] som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt.

2. Som bergen omger Jerusalem, så omger Herren sitt folk både nu och för evigt. [Vers 1-2 formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judéens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.]

3. För ogudaktighetens spira [ett förtryck från en ondskefull kung] ska inte vila över de rättfärdigas land med mindre än att de rättfärdiga sätter sina händer till orättfärdighet (viker av från den rätta vägen).

4. Gör gott Herre (Jahve) mot de goda och mot dem som har uppriktiga (upprätta, stående) hjärtan.

5. Men de som viker av på slingriga omvägar (krokiga vägar) ska Herren (Jahve) leda bort med dem som gör det onda. Frid (shalom, allt gott) vare över Israel.

»