Psaltaren 127 SKB

1. En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Av (för) Salomo. ______ Om inte Herren (Jahve) bygger huset (familjen; templet – hebr. bajit) [Salomo byggde templet, se 2 Kung 22:3] arbetar (sliter) de som bygger på det fåfängt (i tomhet; förgäves). Om inte Herren (Jahve) bevarar (beskyddar; vakar över) staden, vaktar (vakar) väktarna fåfängt. [Deras insats blir misslyckad och är inte till någon nytta om inte Gud är med.]

2. Det är meningslöst för dig att stiga upp tidigt stanna uppe sent [arbeta hårt hela dagen], att du äter mödans bröd – detta [välsignelser] ger han till dem han älskar (sina vänner) medan de sover. [Till en början kan vers 1-2 och 3-5 verka inte höra samman, men i hebreiskan är ordet för hus bajit och ordet för barn (plural) banim snarlika.]

3. Se, barn (hebr. banim) är ett arv från Herren (Jahve), livmoderns frukt är en belöning.

4. Som pilar i en mäktig mans (krigsmans) hand är barn som man får när man är ung.

5. Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar] som har sitt koger fyllt av dem. De ska inte komma på skam när de talar med sina fiender i porten. [Stadsporten var den plats där man möttes när man hade något som behövde avgöras inför domstol. Fiende här bör kanske i första hand ses som en motpart i ett rättsfall, men har också en utvidgad betydelse.]