Psaltaren 130 SV1917

1. Bön ur djupen om förlåtelse och förlossning. En vallfartssång.  Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

2.  Herre, hör min röst,  låt dina öron akta på      mina böners ljud.

3.  Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,      Herre, vem kan då bestå?

4.  Dock, hos dig är ju förlåtelse,      på det att man må frukta dig.

5.  Jag väntar efter HERREN,      min själ väntar,      och jag hoppas på hans ord.

6.  Min själ väntar efter Herren      mer än väktarna efter morgonen,      ja, mer än väktarna efter morgonen.

7.  Hoppas på HERREN, Israel;      ty hos HERREN är nåd,  och mycken förlossning är hos honom.

8.  Och han skall förlossa Israel      från alla dess missgärningar.