Psaltaren 131 SKB

1. En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Av (för) David. ______ Herre (Jahve) mitt hjärta är inte stolt, jag ser inte ner på andra (mina ögon är inte överlägsna). [Stolthet har sitt ursprung i hjärtat och tar ofta sitt uttryck i en högfärdig blick.] Jag ägnar mig inte åt (vandrar inte i; går inte efter för) stora ting, åt det som är för svårt [komplexa mysterier]. [Jag är förnöjd, kan släppa det som övergår mitt förstånd – Guds stora mysterier – som jag inte är redo att förstå ännu.]

2. Jag har lugnat och stillat min själ (mitt inre), som ett avvant barn [tryggt och stilla] vilar i sin mors famn, som ett avvant barn [som inte längre rastlöst suger] är min själ i mig.

3. Israel [Guds folk], lita (ha er tillit och förtröstan) på Herren (Jahve), nu och för evigt!