Psaltaren 137 B2000

1. Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.

2. I pilträden som växte där hade vi hängt våra lyror.

3. De som höll oss fångna bad oss att sjunga, de som släpat bort oss bad om glada visor: »Sjung för oss en sång från Sion!«

4. Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger i ett främmande land?

5. Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand förlamas.

6. Må min tunga fastna vid gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte sätter Jerusalem högre än all annan glädje.

7. Herre, tänk på Jerusalems olycksdag, hur edomeerna ropade: »Riv ner, riv ner till grunden.«

8. Babylon, du förstörerska, lycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss.

9. Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.