Psaltaren 137 SFB15

1. Vid Babels floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion.

2. Där i pilträden hängde vi våra harpor,

3. för våra fångvaktare bad oss sjunga, våra plågare bad oss vara glada: "Sjung för oss en av Sions sånger!"

4. Hur kan vi sjunga Herrens sång i främmande land?

5. Glömmer jag dig, Jerusalem, då ska min högra hand glömma att spela.

6. Låt min tunga fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte har Jerusalem som min högsta glädje.

7. Herre, tänk på Jerusalems dag då Edoms barn ropade: "Riv, riv ner ända till grunden!"

8. Dotter Babel, du fördärvade, lycklig är den som får ge dig för det du har gjort mot oss.

9. Lycklig är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.