Psaltaren 142 SFB15
1. En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan.
2. Med hög röst ropar jag till Herren, med hög röst ber jag Herren om nåd.
3. Jag utgjuter mitt bekymmer för honom, berättar om min nöd för honom.
4. När min ande mattas i mig är du den som känner min stig. På vägen där jag går har de lagt snaror för mig.
5. Se på min högra sida, där finns ingen som känns vid mig. Jag har ingen tillflykt mer, ingen som frågar efter min själ.
6. Jag ropar till dig, Herre, jag säger: Du är min tillflykt, min lott i de levandes land.
7. Lyssna till mitt rop, för jag är i stor nöd. Rädda mig från mina förföljare, för de är starkare än jag.
8. För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga ska samlas omkring mig när du visar din godhet mot mig.