Support Us

1. En psalm (sång ackompanjerad på strängar), av (för) David. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget: ”när han flydde för sin son”, se Ps 3:1.] ______Del 1 Herre (Jahve) hör min bön, lyssna (vänd ditt öra) till mina vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd), i din trofasthet, svara mig – i din rättfärdighet ...

2. Inled inte en rättsprocess med din tjänare, för inför dig är ingen levande [varelse] rättfärdig [Rom 3:22; Gal 2:16].

3. För fienden har förföljt min själ (mig – hebr. nefesh) han har krossat mitt liv i grunden, han har fått mig att bo i mörkret, som de som har varit döda länge. [Klag 3:6]

4. Min ande förtvinar i mig [Ps 142:3], mitt hjärta är förskräckt i mig (är som förlamat).

5. Jag kommer ihåg forna dagar [ordagrant: ”dagar från öster” – anspelar på det som varit]; begrundar (har tänkt på) [lågmält reflekterar jag över] ditt verk [rekapitulerar allt det du gjort], talar [samtalar förtroligt] om dina händers agerande. [Ps 77:13]

6. Jag sträcker mina händer mot dig i bön, min själ (mitt inre; hela min varelse) längtar efter dig som uttorkad jord ... [Meningen är inte fullständig, det är en ”aposiopesis”. I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: ”vänta bara ...” I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]Del 2 [Nu i vers 7-12 staplas i snabb följd tolv uppmanande verb i en desperat vädjan till Gud:]

7. Skynda att svara (se, uppmärksamma) mig Herre (Jahve), min ande orkar inte mer (min ande förgås; jag har ingen styrka kvar). Dölj inte ditt ansikte för mig, så att jag blir lik (liknar) dem som far (går) ner i graven (gropen).

8. Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen, för på dig förtröstar (litar) jag. Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska gå, för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). [Ps 25:1] [En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se vers 3.]

9. Rädda (ryck bort) mig från mina fiender, Herre (Jahve), jag flyr till dig för skydd.

10. Lär mig (egga/sporra mig; träna mig i) att göra din vilja (göra din villkorade nåd – hebr. ratson), för du är min Gud (Elohim). Låt din goda Ande [som kommer med din välsignade närvaro] leda mig in på jämn mark (in i rättrådighetens land – hebr. b-erets mishor).

11. För ditt namns skull, Herre (Jahve), uppliva mig [ge mig andligt liv på nytt, se även Ps 119:25, 37, 50, 88, 93] – i din rättfärdighet, led min själ (mig, mitt liv, mitt inre) ut ur nöden [denna trånga passage – denna känslomässigt pressade situation],

12. och i din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) tysta (hugg av; utplåna) mina fiender, och förgör alla dem som plågar min själ (mitt liv, mitt inre) – för jag är din tjänare.