Psaltaren 143 SV1917

1. Klagan och åkallan. En psalm av David.  HERRE, hör min bön,  lyssna till min åkallan,  svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull.

2.  Och gå icke till doms med din tjänare,  ty inför dig är ingen levande rättfärdig.

3.  Se, fienden förföljer min själ,  han trampar mitt liv till jorden;  han lägger mig i mörker  såsom de längesedan döda.

4.  Och min ande försmäktar i mig,  mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.

5.  Jag tänker på forna dagar,  jag begrundar alla dina gärningar,  dina händers verk eftersinnar jag.

6.  Jag uträcker mina händer till dig;  såsom ett törstigt land      längtar min själ efter dig.  Sela.

7.  HERRE, skynda att svara mig,      ty min ande förgås;  dölj icke ditt ansikte för mig,  må jag ej varda lik dem      som hava farit ned i graven.

8.  Låt mig bittida förnimma din nåd,      ty jag förtröstar på dig.  Kungör mig den väg som jag bör vandra,  ty till dig upplyfter jag min själ.

9.  Rädda mig från mina fiender, HERRE;      hos dig söker jag skygd.

10.  Lär mig att göra din vilja,      ty du är min Gud;  din gode Ande lede mig      på jämn mark.

11.  HERRE, behåll mig vid liv      för ditt namns skull;  tag min själ ut ur nöden      för din rättfärdighets skull.

12.  Utrota mina fiender för din nåds skull,  och förgör alla dem som tränga min själ;  ty jag är din tjänare.