Psaltaren 144 SFB15

1. Av David. Lovad är Herren, min klippa, som övar mina armar för strid, mina händer för krig –

2. min nåd och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt som lägger mitt folk under mig!

3. Herre, vad är en människa att du bryr dig om henne, en människoson att du tänker på honom?

4. Människan är som en vindpust, hennes dagar som en försvinnande skugga.

5. Herre, sänk din himmel och stig ner, rör vid bergen så att de ryker.

6. Låt blixtar slå ner och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem!

7. Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de väldiga vattnen, ur främlingarnas hand!

8. Deras mun talar lögn och deras högra hand är en svekfull hand.

9. Gud, jag vill sjunga en ny sång till dig, sjunga ditt lov till tiosträngad lyra,

10. du som ger seger åt kungar, som räddar din tjänare David från ondskans svärd.

11. Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand! Deras mun talar lögn och deras högra hand är en svekfull hand.

12. När våra söner i sin ungdom står som välväxta plantor och våra döttrar som hörnpelare skurna för palats,

13. när våra lador är fulla och ger förråd på förråd, när våra får förökar sig tusenfalt och tiotusenfalt på våra marker

14. och våra oxar går lastade, när ingen rämna bryts i muren och ingen förs ut som fånge och inga skrik hörs på våra gator –

15. saligt är det folk som har det så, saligt är det folk som har Herren till sin Gud!