Psaltaren 144 SV1917

1. Tacksägelse och bön om räddning och välgång. Av David.  Lovad vare HERREN, min klippa,  han som lärde mina armar att kriga,  mina händer att strida;

2.  min nåds Gud och min borg,  mitt värn och min räddare,  min sköld och min tillflykt,  han som lägger mitt folk under mig.

3.  HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne,  en människoson, att du tänker på honom?

4.  En människa är lik en fläkt,  hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

5.  HERRE, sänk din himmel och far ned,  rör vid bergen, så att de ryka.

6.  Låt ljungeldar ljunga och skingra dem,  skjut dina pilar och förvirra dem.

7.  Räck ut dina händer från höjden,  fräls mig och rädda mig      ur de stora vattnen,      ur främlingarnas hand,

8.  vilkas mun talar lögn      och vilkas högra hand      är en falskhetens hand.

9.  Gud, en ny sång      vill jag sjunga till din ära,  till tiosträngad psaltare      vill jag lovsjunga dig,

10.  dig som giver seger åt konungarna,  dig som frälste din tjänare David      från det onda svärdet.

11.  Fräls mig och rädda mig      ur främlingarnas hand,  vilkas mun talar lögn,      och vilkas högra hand      är en falskhetens hand.

12.  När våra söner stå i sin ungdom      såsom högväxta plantor,  våra döttrar lika hörnstoder,      huggna såsom för palatser;

13.  när våra visthus äro fulla      och skänka förråd på förråd;  när våra får öka sig tusenfalt,      ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

14.  när våra oxar gå rikt lastade;  när ingen rämna har brutits i muren      och ingen nödgas draga ut såsom fånge,  när intet klagorop höres på våra gator --

15.  saligt är det folk som det så går;  ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.