Psaltaren 146 SKB

1. Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)! Lova Herren (Jahve) min själ.

2. Jag ska prisa Herren (Jahve) hela mitt liv, jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) om och om igen, så länge som mitt liv varar.

3. Förtrösta inte på furstar [politiker och ledare i samhället, på deras generositet och rikedom], eller någon annan människoson [någon enskild människa], som inte kan befria (frälsa, rädda).

4. I samma ögonblick de ger upp andan (när anden lämnar kroppen), och de [deras kropp] återvänder till jorden, då försvinner alla deras planer (tankar, projekt).

5. Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som har Jakobs Gud som sin hjälpare [den som förlitar sig på Guds kraft], den som har sitt hopp i Herren, sin Gud.

6. Han som format himlar och jord, havet, och allt som finns i dem, som alltid är trofast,

7. som ger de förtryckta rätt, som ger bröd till de hungriga. Herren befriar de fångna.

8. Herren ger syn till de blinda. Herren reser upp de nedböjda (de som har tappat modet). Herren älskar de rättfärdiga.

9. Herren beskyddar främlingar, han lyfter upp (styrker) faderlösa och änkor, men han står emot de ogudaktiga (omkullkastar deras planer, gör deras väg krokig).

10. Herren regerar (är kung) för evigt, din Gud, o Sion [tempelberget i Jerusalem], från generation till generation. Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah).