Support Us

1. Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)! Det är gott (välsignat) att [till stränginstrument] lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt (härligt, vackert – hebr. naim) och passande (det enda lämpliga – hebr. nave)!

2. Herren (Jahve) bygger upp Jerusalem igen, han samlar det skingrade (deporterade) Israel.

3. Han helar (botar, reparerar; syr ihop) de brutnas [dem som har ett brustet och förkrossat] hjärta, och förbinder deras sår [dem som har smärta och sorg].

4. Han bestämmer stjärnornas antal, han nämner alla vid namn [ger dem egna namn].

5. Stor är vår Herre (Adonaj) [fokus på Guds storhet och makt], och överflödande (väldig) i kraft, hans vishet (förstånd, intelligens) är utan gräns [den är obegränsad och går inte att räkna ut eller teckna ner].

6. Herren (Jahve) lyfter upp (hjälper, omsluter, återupprättar) de ödmjuka, han kastar ner (tvingar ner; ödmjukar) de ogudaktiga till (mot) marken.

7. Sjung till Herren med tacksamhet (sjung tacksånger), lovsjung vår Gud (Elohim) till kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa, se Ps 33:2] till vår Gud –

8. [lovsjung] honom som täcker himlarna med moln, som bereder regn åt jorden, som låter gräset växa (gro; skjuta upp) på bergen;

9. han som ger föda åt djuren, åt korpens ungar som ropar. [Det är Herren som står bakom hela kretsloppet, från molnen som ger regn, till gräset som mättar djuren. Ja, han ser till att den minsta fågelunge bereds mat, se även Matt 6:26.]

10. Han har [verkligen] inte sin glädje (lust) i stridshästens styrka, hans behag står inte till (han fröjdar sig inte över) en människas starka ben. [Han imponeras inte av mänskliga arméer och en krigares starka vader.]

11. Herren (Jahve) har sitt behag (sin fröjd/glädje) i dem som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom, som [ivrigt och tålmodigt] väntar (hoppas) på hans nåd (omsorgsfulla kärlek).

12. Jerusalem, lova (prisa, vila i; stå i stum beundran inför – hebr. shavach) Herren, Sion, prisa (hebr. halal) din Gud.

13. För han stärker bommarna för dina portar, han välsignar dina barn i dig.

14. Han ger fred [han låter frid råda] vid dina gränser, han mättar dig med bästa vete.

15. Han sänder sitt löftesord (hebr. imrah) till jorden, hans tal (ord – hebr. davar) rör sig snabbt. [1 Mos 1:3; Ps 33:9]

16. Han låter snö falla som ull, rimfrost sprider (strör) han som aska.

17. Han slungar ner sitt hagel som smulor. Vem kan bestå inför hans kyla?

18. Han sänder ut sitt ord och låter det frusna (ordagrant: dem) smälta (töa bort). Han låter sin vind (Ande, andedräkt) blåsa [han andas ut] – [och] vattnet (vattnen) strömmar.

19. Han förkunnar [frimodigt och öppet] sitt ord för Jakob. Sina förordningar (”inristade bud”) och påbud för Israel.

20. Han har inte gjort så med något hednafolk [någon annan nation], och hans domar har de inte haft kunskap om. [När det gäller hans domar känner de personligen inte till dem.] Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!